15 timmars barn....

Väldigt drag i stan :)

 Jag kan tro att det är många som är avis på mej, att allt liksom verkar fungerar ganska enkelt för mej.
Att Mollie och jag fixar det mesta. Och ja så är det.
Nu vet jag inte om det hänger på inställningen, positivt tänkande och faktiskt att utmana sej själv och sin lilla familj som gör att det faktiskt är ett behagligt lunk i vårt liv just nu.

Att jag faktiskt sett till att andra människor i min närhet är införstådda med att kommer jag så kommer allt som oftast även Mollie med, hur det sen blir och hur länge vi kan stanna är en annan femma.
Men vi kommer och går oftast som ett par.
Nu kommer det att ändras en del framöver med tanke på att Mollie ska vara på dagis även dom veckorna jag är ledig, alltså ett femton timmars barn.
Vi har sagt att det får bli så i början för hennes skull och längre fram får vi se om hon kan vara hemma lite längre perioder.
Jag håller på att fundera ihjäl mej på vad jag ska göra i fem timmar utan henne dom dagar när jag är ledig. Vad gör man då?
Är risken stor att man blir bortskämd med *Klök* egen tiden eller hur funkar det.
Kommer jag inte att klara gå till affären och handla i hop men Mollie när jag gjort det på den tiden hon varit på dagis.
Kommer jag inte reda upp att dammsuga, tvätta golven, diska, klippa gräset osv när hon är hemma?
Kommer jag att låsa upp all den egna tiden till att göra vardagssysslorna för att det bli enklare då?
Ja jag vet inte och de ska bli så spännande och se hur vi löser det och hur jag kommer att må när jag inte har min ständiga följeslagare med mej.
Kanske blir jag osäker på mej själv, kanske känner jag mej inte hel, kanske blir jag helt tom och förvirrad.
Ja de kan hända mycket när man tvingas separeras.
Det blir en ny utmaning detta, de ser ju jag det.

Nu går det ju så vansinnigt bra på skalbaggen för henne, hon trivs och inga andra barn moppsar sej mot min tös inte.
Hon visar en pondus som känns så självklar så de är nästan lite kusligt.
Hon tar för sej av både det ena och det andra och hon visar en sån självständighet som jag faktiskt inte trodde hon hade.
Och när vi är på dagis så tycker hon att jag är döööötråkig.
Hon tittar knappt åt mitt håll. Bra så klart men det känns ändå som om hon börjar bli väldigt stor.

Ska de fikas, så ska det fikas ordentligt :)

Mer än dagis då, ja det händer lite annat, men det är minsann inte mycket, jag är numera i dagisbubblan och bubblar runt :)
Jag tvättade ett par bilar här hemma igår när Mollie sov middag, ja en sväng med dammsugaren hann jag med, men sen var det paus i soffan, fram till café hänget.

Cafét intogs av oss Jockarpare, bra väder betyder uteservering, så där satt vi ett bra tag och drack och åt gott, barnen sprang omkring på torget till ljudet av den vattensprutande statyn Ask och Embla.
Bekanta ansikten möttes och ordväxling följde givetvis. mycket trevlig vill jag säga.

En klapp och en puss om dagen ;)

Hem och i badet för myset, jag grejade med tvätten och hon plaskade på för fullt, fram till hon uppmärksammade mej på att hon bajsat i vattnet. Gaaa nu igen jag trodde hon slutat upp med det, men nej de var tydligen bara ett litet uppehåll på den fronten. Avspolning av lilla fröken och sen var det slut badat.


Ett mail från arrangörerna på Lidingöloppet damp ner i inkorgen, dom bad att man skulle göra en hälsodeklaration, på samma sida fanns de en länk om man ville avanmäla sej, hehe skulle inte tro de va.
När jag gjort hälsokollen så stod det att jag var tillräckligt frisk för att medverka i loppet, ja de var väl för väl då...

Kvällspromenaden på ett kyligt, blåsigt och regnigt vesan, men givetvis underbart ändå.
Jag kom på mej med att sjunga låten "Tiotusen röda rosor" där texten vidare går, du ska ta dom som ett sommarminne i från mej, hmm sommarminne var det ja. Jag fnittrade lite för mej själv när jag gick där i regnet och fingrarna sved av den ovana kylan.

Som avslutning på detta inlägg vill jag bara säga, vissa kommentarer är roligare än andra att få, hihi.
Nu åter dags för skalbaggen ;)

Jockarp.