Insikt och mognad....

Allt ska provas :)

Barnfri dag, jag precis har Molllie börjat på förskolan och då är det dags för den barnfria dagen, den som jag ställer mej väldigt frågande till. De enda jag kan säga i nuläget är att fortsättning i denna fråga lär följa.
Så istället för fortsatt inskolning tog vi och packade in oss i bilen och for in till en vän i stan.
Hennes lilla tjej är lite äldre än Mollie, men de funkade ganska bra ändå, ja förutom då att Mollie ansåg att alla leksaker tillhörde henne.
Jag tycker att det beteendet är jobbigt, men det sägs vara en fas som ska gås igenom, hoppas den är över snart.
Vi fikade och surrade om det mesta i livet och när vi vände hemåt igen for tanken genom huvudet att vi är väldigt lika, att trots lite små bekymmer ändå försöka  se på de med en positiv syn. Glädjande och hoppfult må jag säga.
Mollie var så trött efter besöket så hon somnade i mattallriken vid bordet. Tufft att socialisera sej minsann :)

Kramas är bäst :)

Hepp nej det var inte slut där, in på café med kusinerna, herregud jag kan ju snart klassas som den där lattemamman som så många tror att jag är, dock dricker jag fortfarande helst svart :)
De var mysigt och mycket folk på stan, de hade säkert med den fria barndagen att göra.

Morr...

Jag är en riktig tuffing, inget snack om den saken, jag gick nämligen in med min dotter i leksaksaffären, ja ni hör ju. Nästan i klass med att var S-Märkt. Hon skulle pilla på de mesta och fotbollen skulle kickas på, men tuffismamman gick ut utan att göra av med en spänn.

På kvällskvisten sorterade jag kläder när myset badade, vinterstrassen provades sen, ja gosse vad roligt vi hade.

Vidare har jag kommit till ännu en insikt, ibland tror jag att jag är över hundra år gammal, jag går från klarhet till klarhet i de mesta.
Nu är jag inne på dejtingspåret och hör och häpna.
För häpnade gjorde jag när insikten slog ner som en bomb i huvudet på mej om varför det ibland (ganska ofta) blir som det blir.
Jag har haft en del dejter det sista året, det har tyvärr inte klickat någon gång, men så är det ju ibland, inget konstigt med det egentligen.
Men det som är konstigt eller egentligen inte har jag kommit fram till nu ju :) Det är det att jag haft minst lika många damer på tråden som när det börjat hetta till har dragit sej ur.
Ja och det är nu här jag kommit till insikt.
Min hypotes är att dessa damer har känt sej lite rädda för att ta de sista steget på grund av att jag är så "ute" som det möjligen går att vara i Jockarp, Sölvesborg och Blekinge.
Så tankarna kring detta med det uteblivna träffarna, vilket nu gör dessa damer chanslösa till att träffa underbara mej, hihi går som följer.
Med tanke på att jag nu är ute och många vet om min story att Mollie finns osv gör det kanske lite svårt för vissa som inte riktigt vet om dom vågar komma ut, skraja.
För nu är det så att människan ibland skräms av andra människors tisslande, tasslande och prat bakom ryggen.
Alla vill vara älskade och populära vilket ibland leder till att man hejdar sej, att man inte vågar för att vinna, tyvärr.

För skulle jag gå med en dam på stan så vet jag att det skulle börjas spekuleras direkt om detta nu var en ny kvinna i mitt liv.
Jag vet detta just på grund av att jag i somras var på ett löplopp i Varberg, där var jag ihop med min vän, kompanjon den andra maratonmamman, direkt damp det ner ett mess på luren om en förfrågan om jag funnit en ny kärlek. Alltså hade någon sett oss och spridningen var igång.

Med denna insikten förstår jag att jag måste ha tålamod, att det inte alltid är lätt att fatta livsavgörande beslut, för det känns lite som att en gång flata alltid flata.
Att jag nu har det previlegiumet att vara ute och accepterad av hela min omgivning (tror jag) så är det kanske inte riktigt lika enkelt för andra.
Insikt, insikt.

Hehe, snyggt :)

Nu blir det skalbaggehäng och sen drar vi norrut ;)
Trevlig helg alla.


Jockarp.