Politik, Politiker?

Under det senaste året har jag varit i kontakt med en mängd olika politiker i en mängd olika partier det har varit en mängd olika frågor, stora som små. Flest stora då :)
Jag har lärt mej olika saker, så som.
Det går att påverka.
Man kan förändra.
Det är enkelt.

Vidare har jag lärt mej att det även finns en motsats.
Att.

Det går inte att påverka.
Man kan inte förändra.
Det är svårt.

Politik handlar ofta om att komma med rätt saker i rätt tid till rätt person.
Jag har stångat huvudet i rosenbad och i Sölvesborgskommun.
De vände något när jag som jag skrev fick tag på rätt person, en person som förstod att här fanns inget annat val, ingen annan utväg än att se till att mina behov tillgodosågs.
Så enkelt det då gick att förändra. Viljan fanns.

Stockholmarna är något värre, antingen förstår dom inte de Jockarpska språket eller ignorerar dom helt enkelt bara den lilla flatan, jag skickas nämligen bara mellan olika personer och ingen har något som helst vettigt svar.

Ja och jag har ju hela tiden skrivit och trott att dessa människor varit folkvalda, att dom nu gjort något bra och positivt till samhället och därför sitter på just den stolen dom sitter på.
Ett uppvak som nästan fick mej att trilla av stolen gjordes. Pang....
Tydligen är det på detta lilla viset.
Att är du intresserad av att vara engagerad i ett parti så är det bara att gå till partiet säga.
-Hej jag vill bli politiker.
Vidare kommer du då upp på deras vallista och invald i partiet för att föra deras talan och driva partiets frågor och politiskafilosofi vidare.
Här blir jag då väldigt fundersam och jag reder inte ut det på egen hand de märker jag ju.
Alltså skulle jag kunna gå in till Åkessons gäng i stan och säga att jag vill vara med i deras parti, vidare skulle jag då komma med på deras lista.
På vilka grunder? Inga.
Jag är ju inte av utländsk härkomst men det är väl det enda egentligen annars hade jag passat perfekt till att inte ha någonting med deras politiska filosofi att göra.
Samma sak med KD dom har en tendens att uttala öppet att homosexuella inte passar in i samhället, ja att vi kan botas från den fruktade sjukdomen, bla bla bla.

Givetvis har jag lekt med tanken att faktiskt gå in i kommunhuset och knacka på någon av dessa dörrar och säga.
-Hej jag är ensamstående,flata och har ett barn som kom till genom insemination i Danmark, jag är enligt er sjuk i huvudet men jag vill gärna komma med på er vallista, driva era politiska frågor.
Hmm okej trovärdigheten kanske skulle få sej en liten knäpp. (Men frågan är befogad, vilkens trovärdighet skulle få den värsta knäppen, min eller det partiet som sägs ha andra tankar om homosexuella? spännande)
Men det jag vill komma till är.
Är man verkligen folkvald om det går till på detta viset?

När jag var yngre ställde jag mej utanför dessa politiska frågor. Jag sa.
-Eh politik det får andra pyssla med, inte min grej.

Men....Om detta nu är en mognadssak eller om det helt enkelt är för att jag varit i så många grytor och rört detta sista år som gör att jag börjar intressera mej för hur det faktiskt går till när man styr en kommun eller ett land, det vet jag inte.
Att det jag pysslat med det sista åren faktiskt handlar om just politik.
Att vissa saker jag bara sett som mitt krig mina frågor faktiskt gjort skillnad för flera människor för kommunen och för samhället.

Jag tänker berätta en hemlis och nej det är inget skryt, nej för detta är sanningen.
Vi har nu i Sölvesborgskommun en förskola som är öppen efter föräldrarnas behov, dag, natt, helg, julafton osv.
Jag vet anledningen till att vi har det. Och det är Leonora Vilhelmsson från lilla Jockarp.
Att jag sen lyckats få barn och utbildningsnämndens ordförande till att säga det på en filminspelning är bara bonus :)

Ja att föra frågor där man har egen intresse är en sak, men som politiker ska man kunna föra andras frågor och här är även en del jag funderar över det där med politik.
Så klart måste det ju vara så att man har en inriktning man kan ju inte vara insatt i allt, (men det vet jag inte om det stämmer, men jag ska ta reda på det)
Just nu befinner jag mej i barn och utbildningstiden i min familjs liv. Om några år intresserar jag mej kanske mer för kultur, fritid och idrott och ännu senare är det kanske äldreomsorgen som ligger mej närmast om hjärtat.
Med detta vill jag försöka förstå och sätta mej in i om jag skulle kunna bli politiker och framför allt kan jag bli en bra politiker med den insikten jag nyss skrev om?

Vidare vet jag med mej själv att vikten av att lyssna på andra människors behov kan ge grymt smarta idéer, nytänk och en väg som leder framåt.
Även vikten av att inte gå hemma och gnälla utan istället gå till den person man tror är rätt person för ärendet leder en framåt, både personligen men även för samhället man lever i. (Jag skulle vilja vara den rätta personen)

Herregud har jag nyss skrivit allt detta om politik?
De ser ju vettigt och klarsynt ut med ;)

Så frågan är nu, vad ska jag göra?

Konstnärliga talanger besitter mitt mys ;) Visst?

Jockarp.