Livet på landet....

Nog har vi kul alltid ;)

Nä minsann, vila är inte min grej riktigt, ont ska med ont förgås iallafall när det gäller träningsvärk.
Mollie lämnades på skalbaggen vid nio snåret, hon sprang in på brekas och hoppade rätt i famnen på en av fröknarna, bättre tecken på att hon trivs går väl knappast att få. Lycka :)
När jag skulle lämna bygget så sa jag, hej då och frågade om hon kunde vinka på mamma, alla andra barn vinkade men Mollie ansåg sej inte ha tid med det, söta unge.

Jag drog hem och tog en löprunda på 6 km, jag tyckte det var lagom efter den senaste tidens övningar och pressande av kroppen. De stramade fortfarande i låren och vaderna fick en match efter trappträningen, så jag på något ömma ben utfördes alltså den lilla rundan på en hyfsad km tid, 4,47.

I duschen noterade att jag fått några granna märken av olika nyanser av färgen blå på min späda kvinnokropp. Detta efter ett fall härom natten över Mollies trehjuling som stod parkerad precis där jag skulle gå och utföra ett nattligt litet projekt.
Väldig tur att man lever ensam annars skulle nog stackars sambon fått polisen efter sej, saker kan ju ta otroliga proportioner, fråga mej, jag vet.
Det är nämligen snart exakt ett år sen jag gick igenom Blekinge Tingsrätts förmodligen märkligaste rättegång genom tiderna.
Just nu vet jag inte hur eller om jag ska fira den dagen. (Allt går ju att fira)
Det är ju alltid roligt att vinna och vann gjorde jag ju, men all skit som den jag levt och älskat slängde efter mej, det var inte det minsta kul. Sant som osant.

En bonde i tiden :)

Vidare har jag ägnat mej åt att skriva ut min bok på papper, när det gjordes roade jag mej med att läsa ett par kapitel i den. Det var ett tag sen nu på gott och ont.
Den är bra men jag vill nog komma vidare nu, kontakter är tagna med lite olika människor, vilka de är håller jag dock för mej själv ett tag till.

Myset och min eftermiddag blev behaglig på de stora hela, några små psykbryt stod hon för men inte värre än att dom gick att bryta ganska smidigt.
Hon var behjälplig i skotaren som morfar körde, hon skötte fram och back spaken så allt gick i en ryslig fart.
De där med att gilla stora maskiner det kommer tidigt i livet märker jag.

Stora maskiner :)

Lite kusinbus och sen blev det dopp i badet.
Ja det där med badet det är en historia för sej själv just nu, jag frågar fröken om hon badat färdigt.
Hon svarar nej.
Efter upprepning av denna procedur ett tio tal gånger lyfter jag upp henne ur ett då ganska svalt bad. Det protesteras höjljut, var på jag informera den lilla gaphalsen om att det minsann inte är alla barn som får bada varje ledig kväll ja och till och med när hon är på skalbaggen kvällstid så badas det.
Bortskämd? Ja jag tror det :)

Cooooling ;)

Själv undrar jag varför flodhästar har så små öron...

Jockarp.