tisdag 30 oktober 2012

Måndag...




Lantlivet gör sej påmint när man i en kurva möter en bonlurk med en säck ved. Säcken går sönder och veden trillar ut.
Hjälpsamheten är som väl stor i byn.
Mollie kavlade upp ärmarna och började lasta skopan på traktorn med de små pinnarna.
De var kyligt och det blåste friskt, våra näsor skiftade snabbt till rött och det härliga snoret började rinna.
Förkylningstider.
Hur det än är med den tiden så tror jag fortfarande på att man mår bättre av att vistas utomhus, så det gjorde vi.
En tur till granngåden där kusinerna och Mollies morbror hade stannat till för att fika blev även ett stopp för oss.
För dagen var jag inte klädd i lämplig klädsel, skorna bestod av ett par gamla söndriga hoppin tofflor, (typ innetofflor)
Sulan var söndrig och delad, all fukt hamnade därför av förklarliga skäl på mina sockar. kallt är väl det bästa ordet för att förklara känslan av det.



Promenaden hem mellan gårdarna gick igenom ett majsfält, eller ska jag säga ett slagfält. Vildgrisarna hade härjat fritt och röjt sönder det mesta av odlingarna.
Fördelen för oss var ju att det var mycket enklare att gå där.
Vi hoppade över fältet och in i en hage, i hagen hittade barnen en fotboll och direkt börjades det liras.
Fotboll måste vara världens bästa leksak, den aktiverar så många människor.
Så fort man ser en boll så måste den rullas på, ålder, kön eller något annat spelar ingen roll.
En boll triggar till lek.




Kall om stora delar av kroppen styrde vi till slut hemåt, nästan hemma stötte vi i hop med känningar, vilket givetvis slutade med samtal, trevligt så klart.
Men kylan hade gjort sitt så hem gick vi.
Mollie hoppade i badet och efter en stund kom kusinerna in ramlandes och såg sin chans att få hoppa i plurret.
En hel hög med små Vilhelmssonar låg sen i badkaret i palatset och plaskade, skrattade, tjoade och stimma.



En varm känsla spred sej och tinade upp hela min frusna kropp när nästan hela familjen var samlad runt en badkar med glada små barn.
Ett lätt, roligt och avslappnat sätt att umgås på ;)

Mitt lilla mys somnade sen tidigt i famnen på mej efter en lite saga om Bing och hans vän Flopp.
Jag var sömnig jag me, men plikten kallade. Sista natten väntade.



Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar