lördag 10 november 2012

Allvar....

Myset på taffel, jag på gitarr.
Lilla snigel, vilket tryck :)


En vän sa till mej häromdagen att jag inte brukade allvar när jag skulle dejta, därav dessa uteblivna träffar.
Detta kan väl omöjligt stämma, skulle inte jag bruka allvar, vilka påhopp ;)
Jag förklarade sakligt och in i minsta detalj att jag minsann visst brukade allvar men att jag inte tänkte nöja mej med att leva med en människa jag gillar, jag vill ha mer, jag vill känna alla de där små fjärilarna som flyger runt i magen, jag vill känna förvirringen i hjärnan, längtan och den stora kärleken.
Vissa säger till mej att jag kan glömma de att det är once in a lifetime och att jag då redan haft den gången i mitt liv.
Men nej jag tänker inte ge upp tanken och hoppet på att få känna dessa känslor, inte heller ge upp tron på att den stora kärleken finns där ute och att den personen är lika fast besluten som jag att våra vägar en dag ska mötas.

Jag kan bli smått galen när jag hör hur många människor det är som är ensam i vårt land, människor som inget annat vill än att få leva tillsammans med en människa som passa som handen i hansken. Jag är inte unik för fem öre i de avseendet.
Skillnaden kanske är att jag vill och jag vågar leva ut mitt sätt att leva och vara, jag är inte ett dugg skraj över att jag är flata, så är det bara, jag kan inget göra och jag gillar det ju :)
Tyvärr finns det en del som inte vågar låta sej utmanas och ta de sista lilla steget ut, rädslan finns där och det gör mej så ledsen.
Den kvinna som vågar ta de sista lilla steget, som vågar gå över tröskeln till paradiset, henne lovar jag att jag ska hjälpa och resa henne upp om hon skulle falla.
Jag hade en klippa att luta mej emot när jag stod där och svajade och den klippan kommer jag gladeligen att vara åt en annan människa.
Sån är jag.

Lättlärd ;)


Gårdagen var åter igen en händelserik dag.
Först var det besök från en tidning i borgen, vi surrade om än de ena och än det andra, mycket trevlig få jag lov att säga, nu hoppas vi bara att reportage slår väl ut, vilket nu är tanken med hela grejen :)

Precis hann jag säga adjö till det ena besöket när det andra besöket stod för dörren.
Detta i form av en psykolog.
Mycket intressant möte, här skulle det göras en utvärdering av den hjälp jag fick av "min" psykolog. för ett par år sen.
Nu bubblade de upp igen, de kändes så nära, jag var skör.
Men jag höll humöret uppe och försökte förklara på bästa sätt hur jag upplevt hjälpen jag fick, även hur jag såg på denna form av hjälp innan och då efter jag själv tagit hjälp av en hjärnskrynklare ;)
Jag var glad över mitt möte med psykologen.

Roligt var också att hon hade vänner som var gay och som låg i startgroparna till att påbörja barnresan, jag gav ett par hjälpande och varnande ord på vägen. Vad annars kunde jag göra. Look at me, typ.

Vilken hög.....

Utomhusaktiviteter följde sedan, lövräfsning och målning.
Mitt mys var i fokus och jag njöt i fulla drag av den sockersöta lilla filur som förgyller mina dagar.
Vi hade alltså en behaglig stund tillsammans.

Vi packade in oss i bilen och for till tant N.
Hon hade vunnit ett fint pris och en resa till USA, detta skulle klart utredas.
Det blev smarrig sockerkaka och kaffe till surrandet.
Myset lekte med ryskadockor, hon öppnade en efter en och sen sattes dom tillbaka på sin plats, detta fortsatte sen om och om igen.
Hon var helt slut när vi åkte hem, det är minsann tufft att stapla dockor när man knappt är två år.

Jag fick ett musiktips av tant N.
På grund av att jag sällan eller aldrig tittar på TV längre, så har jag missat helt när underbara Miss Li tolkar Pugh Rogerfeldt här kommer natten. Gaa vad vackert, jag lyssnade på den hur många gånger som helst under kvällen, ljuvligt.
Svensk musik är så otroligt vackert, helt klart underskattat.

Sockersöt, mitt mys ;)
Nu ska löpardojorna på och tanken är att ett nytt rekord ska slås, återkommer om jag överlever ;)

Jockarp.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar