Berättaförmåga....

-Bajs.
Efter de ordet sagts så dras blöjan av i hundranittio, gaaa.
Bajs på benen, på tröjan, på golvet och slutligen på händerna, detta inom tiden av två sekunder.
Mamman ser ett väldigt jobb framför sej men barnet bara ler och tycker hon varit super duktig, vilket hon ju varit.
Ja så kan en dag i palatset börja.

Efter frukost fortsätter läran i livet.
Lilla fröken plockar en spann full med kastanjer, in i huset, såklart vidare upp i soffan vid ett obevakat ögonblick, kastanjer, löv och fukt i en salig blandning i soffan.
Jag gillar att min dotter leker med de naturen bjuder på men i de läget funderade jag starkt på att mitt barn endast skulle få leka med "vanliga" saker som är lämpade för barn.
-Men nä hur kul kan det va.

Jag fick en tanke om att jag kanske skulle hålla saker med boken lite hemligt. Men i nästa stund ställde jag mej frågan.
-Varför det?
Alla som följt mej på bloggen har varit med om nästan allt som jag varit med om, jag har inte hemlighållit något någon gång, (Viss historia möjligen, men de kommer i boken) men inget i nutid sen bloggen startades.
Det var det som var syftet från första början.
Bloggen skulle vara min dagbok som andra skulle få ta del av, det är liksom det som är meningen med en blogg kan jag tycka.
Så nej ni alla ska få vara med mej i detta ända fram till boksläppet och förhoppningsvis även efter det.
De kommer nog vara både glädje, frustration, tannagnissel och kanske till och med lite tårar fram tills min bok finns i min hand.

Jag fick iallafall ett nytt mail från personen som håller mitt manus i händerna. Hiss eller diss?
Hiss så det stänker om det för tillfället.
Han läser, begrundar, gråter lite, stryker under alla särskrivninga som jag lyckats men, hihi. Ja de svenska språket är inte lätt inte ens för en som haft det med sej hela livet.

Min mentor skrev.
Läst 7 kapitel och du har en berättarförmåga som är fantastisk.
Du har dessutom en förmåga att uppfinna nya ord men de är nästa som de gamla men helt plötsligt finns det en Leonoravinkel på orden. Kul, charmig och väldigt personligt.

Jag har faktiskt inte en aning om vad detta kan vara för ord han åsyftat, förmodligen finns dom med i mitt vardagliga ordförord, ord som jag alltså använder ofta, därför ha jag inte reflekterat över dom, de ska bli spännande att höra vad det är för ord han tänker på:)

Jag är väldigt glad över att jag lät denne man ta del av min historia, en man som för en vecka sen inte hade en susning om mej och mitt liv.
Han läser detta för första gången och han tycker att det är bra.
Mycket jobb kvar, men det har satt sej en lycka i bröstet på mej, en lycka och en stolthet, jag har faktiskt skrivit en bok, eller ja, jag håller på :)
Just nu är huvudsaken att få alla bitarna på plats.
Nytt möte inplanerat på fredag, det rör på sej nu minsann. Roligt.

Vi är nu i betydligt bättre form än på länge lilla fröken och jag, ja jag hade förvisso en grym huvudvärk under stora delar av gårdagen, men det är ändå helt okej.
Jag hoppas kunna ta några löpsteg i slutet av veckan för att känna mej trygg inför tävlingen på söndag.
Ett litet orosmoment i det hela är ju att jag ska på julbord dagen innan, kan bli en tuff runda som ska springas, kanske den tuffaste.
Men vad tusan, jag har ju fött barn :)

Ja och just det lilla barnet avslutade gårdagen med att säga till sin mamma.
-Mamma fin i håret.
Hehe jo man tackar, jag hade för dagen en fläta, men så värst fin vet jag väl inte riktigt om den var, men man gör väl bäst i att slicka i sej dessa uppmuntrande och rara ord.

Av kusinerna fick Mollie en docksäng på sin födelsedag, hon missförstod det hela något, det är nämligen ett litet mys som sitter nerbäddad i den för jämnan. Söt som socker förvisso.

I dag blir det utantid från Mollie i fem timmar och jag har så grymt mycket att göra.
Jag ska sätta upp lappar om julstugan som föreningen Levande Landsbygd annordnar den 9:e december. Alltså lapplisa på gång.
Sen blir det röj i borgen.
Det blir mycket jobb i veckan så den lediga tiden får minsann användas där den bäst behövs. Prionämnden sätts in i palatset.

Jockarp.