söndag 25 november 2012

Försenad....


Litet löv kan välta stort lass ;)
 
Efter några timmars sömn efter nattarbetet körde jag in till skalbaggen för att hämta mitt mys.
Hon låg och sov på madrassen och hade så gjort ett tag, hon hade varit trött lilla damen.
Dessa dagar när hon är ensam på förskolan är hon väldigt sårbar, även fröknarna är sårbara. Inga andra barn är där så man kan göra någon avledande manöver.
Det är liksom en mot en eller en med en ska jag kasnke säga.
Här är då en fråga jag tänker ställa på föräldramötet, om de skulle vara så att personalen från skalbaggen av någon anledning inte skulle kunna ta passen kan då kommunen tänka sej att ta en personal från någon annan förskola, skulle detta ske så blir det en sjukskrivning på bruket på grund av barnomsorgsproblem.
Mollie skulle inte lämnas.
En befogad fråga till berörd person tycker jag, frågan är ju nu bara vilken denna person är.
Detta är ju den lille fan jag målat på väggen, det är ju inte säkert att de nånsin kommer att inträffa, men ibland måste man måla upp olika senarium. För att vara förberedd.
Men igår var Mollies inskolningsföken på plats vilken av dessa skäl även är en av hennes favoriter.
De var skönt för hon har varit lite svajig och förkylningen har ju klart gjort sitt till att hon inte riktigt vill släppa taget om mamma.

Hem och ut på berget en sväng med min träningskompis (och vän) jag ramlade på en sten som var dold under löven, 12 kilo mys avhjälpte ju inte fallet precis.
En liten sväng bara sen blev det kaffe och cheescake, efter det bjöd jag och myset upp till skönsång, hon sin vana trogen på tafflen och jag på guran. Gosse så grant, tonerna till lilla snigel dånade i borgen.
Vi fick inte mottaga stående ovationer, men händerna klappades när vi spelade och sjöng :)

40-års kalas, hua de är helt sjukt att jag kommit upp i den åldern så jag går på sådana tillställningar.
De var kalas som man gick på som liten ihop med mamma och pappa, ja dom var förvisso med även i går. Men jag menar att det var dessa kalas man var tvungen att följa med på för att man var lite. Nu är jag visst stor.....
Svägerskan var det som uppnått denna höga ålder.
Jag min virrpanna missade tiden så dom fick ringa och fråga var jag var, i bilen och iväg till partystället.
Eftersom jag nu lider av ungesfär samma åkomma som myset lidit av så var jag hes i halsen och därmed något dämpad.
Inte kul att prata när det låter som man svalt hela whiskytunnan. De lättade lite ju längre kvällen led och lite social var jag ju allt.
En person jag inte träffat på över åtta år hade tagit tåget från Stockholm ner för att gå på kalas, det var supermysigt att åter få prata med honom.
Mycket prat om min bok, musik, ljud, hästar och barn. Trevligt.
Vi lovade att vi skulle ses igen inom en åttaårs period ;)

Myset var i högform, hon var något avvaktande den första stunden men sen flög hon runt som en liten virvelvind och skrattande.
Ord som under gårdagen sas om mitt mys var.
-Oj vad söt hon är, man kan inte ta ögonen från henne, charmig.
-Det var en riktig lyckoträff det där du.
Och nog stämmer det alltid.
Jag tittade på mitt lilla mys som sprang där i sin nyklippta lugg med en söt liten skjorta, jag bara sög in den lilla varelsen som var så ljuvligt underbar som bara mitt barn kan vara.
Vi hade en mycket, mycket trevlig kväll som mitt mys avslutade i ostbågepåsen :)

Lättlevt.


Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar