Kär, så öronen blev varma..

                                                               

Och röda ;)

Nja detta vet jag inte om jag ska outa egentligen men jag kan inte låta bli. Jag är för öppen, jag håller på att pysa över.
Hjärtat slog frivolter, jag fick sätta händerna framför ansiktet och flina, jag log mitt löjliga leende.
Jag hade behövt skutta runt några varv i borgen men jag lät moget bli det :) Det var snudd på fjärilskänsla i magen.
Ja nu tror säkert alla att jag funnit kärleken, så är det inte.
Inte den kärleken som är fysisk som man har och ger till en annan människa i allafall.
Nej jag är kär i tanken på att en människa som håller på att läsa delar av min bok skriver till mej rader som.

Känner en stor vördnad för ditt material.

En stor kram för vår vänskap och en ännu större för att du vågar, vill och kan berätta din berättelse. Molly kommer att bli väldigt stolt och vara glad när hon en dag kan läsa din väg. Önskar att fler föräldrar gjorde som du.

Detta blir en djävligt bra bok.

 

 

Ja ni fattar va. Inte konstigt att tankarna flög iväg och värmen spreds i hela kroppen. Jag vet att det är grymt mycket jobb kvar, men det verkar som att någon tror på mej, någon mer än jag själv.

Jag har bilden klar hur boken ska se ut, omslaget, bilderna, blogginläggen, historien, även personerna i boken är klara.
Enligt min mentor så är jag fri att använda allas rätta namn så länge jag inte kränker någon och det skulle ju aldrig falla mej in.
Hittills i boken är det bara jag som figurerat under rätt namn, men det blir betydligt enklare för mej när jag skriver kan använda rätt namn på rätt person. Väldigt skönt att det är utrett :)
En uppmaning kanske är på sin plats, att är det någon som tror sej skulla figurera i min bok och absolut inte vill att jag använder dess rätta namn, så är jag givetvis en så god vän att vi kan diskutera saken och komma till en gemensam god lösning.
Nu vet jag att alla som är med i boken inte läser min blogg, det finns ju gott om politiker och andra personer från andra statliga myndigheter som är med och namngivna. Men dom har ändå på något sätt valt det livet och är offentliga personer som helt enkelt får ta att dom kommer vara med i memoarerna från flatan i Jockarp ;)

Ungefär samtidigt som dessa uppmuntrande rader damp ner från min mentor så satt jag och skrev ett nytt kapitel till boken, det kapitlet handlade om förskolan.
En del av er har ju följt med mej ett tag och vet om att där fick jag inte så mycket gratis. Att det var en kamp för mej att få de som alla andra kommuninvånare har rätt till.
Rätten till banomsorg till mitt barn för att kunna arbeta.

Jag tyckte att det var roligt att skriva det kapitlet, de blev ju en positiv och bra grej av det hela.
När jag satt där och skrev så funderade jag på den där insändaren jag tänkte skicka till tidningen. Där jag tänkte berätta om vägen till att få en förskola som är öppen på de tider då föräldrarna har behov.
Jag har ju absolut ingenting att klaga på vad de gäller skalbaggen, (inte än) Men jag är lite skeptisk till att föräldrarmötena uteblivit och att enhetschefen sagt upp sej.
Någonstans ligger det lite oro och gnager i mej, allt är inte löst än och ingen tycks vilja möta oss föräldrar.
Så beslutet fattades. Sölvesborgs kommun får allt vänta på sitt credd tills jag gått på föräldramötet och fått svar på mina funderingar.

De senaste inläggen har inte innehållit några nya bilder på myset och det är av den enkla anledningen att jag har visst trubbel med bloggen.
Jag hoppas att min kära nästis av typen datorsnille kan råda bot på detta problem inom kort.

Jag fick ett nytt musiktips och eftersom de var sång på svenska så gillade jag det direkt, den lär läggas till låtlistan inför de stora loppet i Mars. Passande nog hette trudelutten maraton och det är ett tempo i den så man håller nästan på att få ett epileptisktanfall.

Jag är något ur form men det nalkas 40-års kalas för mej och myset i kväll, dojorna i taket ;)
Ha en munter lördag alla ;)

Jockarp.