Barnfridag, inte i Jockarp....

                                                                   

Man får stå sitt kast, ja ibland blir min straffad för att man inte får tummarna loss.
När jag konstaterade faktumet att gradantalet sjunkit ner till -11 så förstod jag ganska snabbt att utegranen inte skulle bli någon lätt match att få ner i jorden.
Jag har förvisso inte huggt ner den än, men det var bara en tidsfråga innan de skulle ske. Just nu ser det ut som jag kan vänta några dagar till.
Jag brukar annars vara ganska tidig med att få ner utegranen, jag tycker det är ett trevligt inslag vid juletid.

Den chockande kylan visade upp sej och man får mycket stryk på jobbet dessa kalla vinternätter.
Vår anläggning går fint på sommaren men på vintern går den motsats, fult alltså.
Det var krabb överallt och truckarna bara spann på den hårt packade snön. Man är verkligen inte tuff när man får kast på ekipaget på 70 ton, mespropp typ :)

12 timmar susade fram, visst jag var dödstrött med tanke på att jag stigit upp vid sju på morgonen, sprungit ett lopp och sen då vidare till jobbet. Ingen vila alls. Men jag bet ihop och försökte vara positiv så att mina jobbakompisar inte skulle bli tråkade av trötta mej.
Hem och väcka myset, lite gosande och frukost och sen fick vi palta på hela munderingen in i bilen och ingosning i filten och vidare till skalbaggen.
Vi blev mötta i dörren av en ny fröken, denna fröken ska hänga med myset på fredag så därför ville hon presentera sej för mej och vidare då träffa Mollie innan det är dags för dom två att kampera ihop.
Jag blev väldigt glad över detta. Att dom förstår vikten av att både jag, Mollie och även dom som jobbar dessa passen ska känna sej trygga och lugna. Att alla känner till varandra.
Bra där!
Efter några timmars sömn blev jag väckt av snöskottningen på gårdsplanen, lika bra att gå upp och ta tag i trappskottning, något lämpligare att utföra den sysslan när inte virvelvinden är hemma.
I sällskap av morfar så styrde vi sen in mot dagis för att hämta myset, hon blev så glad och hon kastade sej i famnen på morfar, själv var jag bort politerad.
Fröknarna berättade att dom hade varit ute och åkt pulka, vilket slog mej med ens att vi inte hade någon egen pulka. Kan de vara nästa investering som ska göras tro?

                                                            

Ja och så blir man nu ställd inför dilemmat, barnfri dag.
Jag gick av nattskiftet efter åtta timmar, hem och ta hand om myset, jag kommer vara trött i kväll, det räknar jag kallt med.
Men det fanns inte i min värld att hon skulle lämnas på en förskola hon aldrig varit på och utan att några av hennes fröknar på plats.
Detta kommer jag att ta med kommunen, men just nu ligger det inte först på listan, var sak har sin tid.
Jag måste helt enkelt ladda lite och förhoppningsvis att jag denna gång ska slippa att strida ensam. Det måste finnas åtskilliga fler föräldrar som inte tycket att det är okej att lämna barnen på de utsatta platser som kommunen valt ut och då även med helt främmande personal.
Det var i allfall inte ett enda barn från skalbaggen som skulle förflyttas, vad tyder det på?


Jockarp.