Islam....

Jockarp....

Igår var en sån dag som jag förbannar att jag inte har en riktigt fin kamera.
Det var så otroligt vackert när solen steg upp över vesan så jag blev nästan tårögd.
Den bilden vill ja ha med mej på min dödsbädd, är det möjligt tro?
Jag stod och såg ut över de snöbelagda fälten, det var grymt kallt och de sprakade och knakade under sulorna på mina stora vinterkängor.
Man inte bara kände kylan man såg den med så kallt var det. I motsolen gnistrade iskristallerna, de riktigt sparakde i luften.
Nog har varje årstid sin charm och Jockap är den platsen på jorden där jag befunnit mej flest dagar i varje del av året. Det är bedårande vackert här, så är det bara.
Min hemby har nästan allt. och de som inte finns de jobbar vi på.

Mollie har en underbar humor, den är inte så ironisk eller rolig av ord men själva synen av henne kan ibland få mej att skratta rakt ut, ja så egentligen är de kanske min humor som är lite sjuk/låg, men hon skratta hon med och det är ju bra.
Igår letade jag fram en rånaluva som jag tyckte hon skulle ha på sej nu när det är så vansinnigt kallt.
Hon köpte det på direkten och hon flinade åt att ha den den på sej. Jag flinade åt att hon såg ut som en person som bar burka.
Bra var det i allafall att hon ville ha den på sej och socker söt var hon ju som alltid.

Eftermiddagspasset på jobbet, och jo visst att vi skrattade, de är lättsamt, vi är ett bra gäng och vi har hur kul som helst just nu.
Mycket jobb och slit nu när det är så kallt, fingrarna, fötterna och näsan var lika röd som Rudolfs efter ett stopp i barkanläggningen.
Tro det eller ej med det är tungt och det är väldigt tufft i bland att vara en brukare.
Och eftersom vi lever efter mottot lika lön, lika jobb så är det ibland riktigt tungt att vara en liten brutta på 55 kilo, jag har helt enkelt inte riktigt samma fysiska styrka som grabbarna. Men med lite slit och lite skratt så brukar jobbet redas ut.
Andra halvan på skiftet gled jag runt i trucken, jag satt där i en lagom temperatur och lyssnade på radion. Härligt.
Jag hann funderar lite, ja det är på gott och ont det där med att ha jobb som inte hjärnan behövs aktiveras något nämnvärt i. Truckkörningen är ett sånt jobb för mej, det går på rutin, så tankarna svävar fritt.
Vad som avhandlades i hjärnan på mej under truckpasset var det här med samlevnad.
Mår man bättre av att leva ihop med någon annan?
Ibland tror jag att jag har det perfekta livet just nu, att jag inte behöver dela mitt liv med någon annan vuxen människa.
Jag dryftade detta med min samåkningskamrat. Jag fick en knäpp på näsa direkt, vilket jag kanske behövde med.
Självklart ska livet delas, så är det bara.
Och jag som är snygg som tusan, rik som ett troll och med dom rätta värderingarna (Allt detta enligt min vän) ;) Ska absolut inte leva ensam, kön skulle ringlas lång här i Jockarp, hihi. Ja den pushningen kan man väl inte klaga på va?
Hm ja jag kanske ska ta upp det där med att dejta igen.
Ensam mamma, flata spekulera ;)

Hehe...

Jockarp.