Skinkloppet och Dora.

 

Lite otäckt med snö :)

Tvåan är den första förloraren sägs det, jag blev tvåa, men nja jag kände mej som en segrare när jag sprang i mål efter 63.11 minuter och en längd på 1,2 mil.
Rundan gick uppför och den gick givetvis då även nerför, en mycket fin men tuff runda och att en decimeter nysnö fallit och fortfarande föll gjorde ju inte saken mindre tuff precis.
På vägen till starten hade vi all världens ursäkter till att vi inte skulle starta, man blir blöt om fötterna, det är för kallt för lungorna, vi kommer få lunginflammation och behöva sjukskriva oss, vi kommer säkert att dö av sviterna. Glatta och bryta benen och så vidare. Hehe jag vi gjorde vårt bästa men likt förbaskat stod vi på plats när startskottet brann i väg.
Och efteråt är det ju så härligt.
Efter mål och en hostattack på en kvart så blev det kaffe och fika, vidare följde prisutdelningen, jag blev lite beretad över att den som kom tvåa, läs jag, inte fick något pris, ej heller på de utlottade priserna kammade vi hem några godsaker.
Loppet hette "skinkloppet" och givetvis var det julskinkor som vinnarna fick.
Informativt så hade min kompanjon en tid på 70.11, hon var nöjd med det och jag var nöjd att jag slog henne, härligt med nöjda människor :)

Hem till borgen och mys med Mollie.
Efter bus i snön gick vi in och hängde i soffan.
Okej jag vet med mej att min humor är sjukt låg ibland, men det gör ju livet lite extra roligt.
Jag och myset brukar kolla på ett program med en lite tjej som heter Dora, den bruden hon har några kompisar, bland annat en ryggsäck och en karta.
Man ska hjälpa henne med att hitta vissa saker och då uppmanas man antingen till att säga några ord på engelska eller sjunga några ensidiga rader.
Den där kartan sjunger ibland.
-Jag är kartan jag är kartan jag är kartan och en liten höjning på sista kartan då såklart.
När denna truddelutt sjungs så skrattar jag rakt ut och sjunger i stället.
-Jag är flatan jag är flatan jag är flatan och givetvis kommer det en höjning på sista flatan, det är omöjligt att sluta flina och myset hon bara glor på mej med sina små bruna frågande ögon, hehe.

Den där ryggsäcken den har i sin tur massa fiffiga saker i sej och den har nu blivit en benämning som vi kör med på jobbet. Går något sönder eller om vi saknar något så säger jag, de har jag i min ryggsäck, eller frågar grabbarna.
-Har du det i väskan.
Sen flinar vi hysteriskt.
Vilket kanonprogram det är helt enkelt.

Natten tillbringades sen på bruket dock inte med mina grabbar, jag var ute och gästspelade lite, kul med lite andra människor ibland.

Jockarp.