torsdag 17 januari 2013

Askungen...

Lite spel :)


Jag var rädd för den röda tråden, att jag inte skulle hitta änden och följa den rätt.
Gosse vilken glädje när jag satte mej ner med materialet till boken och bitarna formligen bara ramlade på plats.

Jag hade ju det stora nöjet att träffa en journalist för ett tag sen. Jag berättade vilken spännande resa jag påbörjat, att jag kände att ett gigantiskt mod krävdes för att visa upp materialet och då till slut lämna ut den på marknaden för allmän beskådning.
Kvinnan hade själv skrivit böcker så hon förstod mer än väl vad jag pratade om.
Jag kommer till att älska hennes jämförelse ju mer jag tänker på den.
Hon sa till mej
-Att skriva en bok kan jämföras med att föda barn.
Betydelsen och orden blir kraftfulla när det sägs av en människa som vet vad hon pratar om. Hon var mor och den modern hade skrivit en bok.
Jag som älskade att föda barn och gillar denna delen med att skriva ganska bra med, jag får väl helt enkelt börja rekommendera människor att göra detta. Det är en enorm känsla när det fallar på plats när bitarna sitter precis på rätt plats.
Hepp det var lycka i borgen igår vill jag lova. Iallafall i de avseendet.
Jag skrev satte samman och jobbade på, jag var i det läget att jag inte ville bli störd och helst hålla på till jag var klar. Det är dock en omöjlighet när man har ett mys ;)
Myset hämtades på dagis och tanken var att vi skulle badhusa oss lite på eftermiddagen, men myset var ur form, efter lite dialogande med fröknarna kom vi fram till att det förmodligen var tänderna som spökade. Hon var kinkig hela eftermiddagen trots att vi hängde med dom roliga kusinerna.

Julklapparna kommer fram lite pö om pö ;)

Jag gjorde vad jag kunde för att hippa upp humöret lite men hon var svårflörtad, hon pep om att hon hade ont i rumpan, det byttes sen ut mot smärta i munnen. Så ja det stämmer nog att det var tänderna som busade med oss.

Mat gick inte att få i henne, endast ett litet smörgådsrån och lite mandlar, inte mycket att hänga i granen det inte.
På tal om gran så ska jag minsann angripa julpyntet under dagen. Och ett löppass ska försökas pillas in någonstans under dagen, gårdagens runda fick ställas in på grund av den låga temperaturen som nu envist skulle komma tillbaka. Men idag så.

Kvällen avslutade vi med en mysig stund i sängen, jag läste först ett par böcker men så plötsligt sa Mollie, mysa mamma och visst skulle vi mysa.
Hon burrade ihop sej i min famn och vi låg och tittade på varandra och småpratade.
Mollie hade råkat riva mej lite vid näsan för ett par dagar sen så jag var lite röd där. Nu observerade hon det och skulle blåsa, hon frågade om mamma var ledsen, inte nämnvärt sa jag och smålog.
Hon klappade mej sen försiktigt på kinden och sa, mamma inte ledsen.
I dessa ögonblick kan ju Askungen gömma sej bakom något gammalt tyg, den underbara bal hon snackar om går inte att jämföra med mitt underbara lilla mys.

Hon är omöjlig att inte älska.
lättlevt.




Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar