torsdag 10 januari 2013

Nyanser...


                                                                           
Jag längtar efter lata dagar under körsbärsträdet, nyutslagen bokskog så ljusgrön och full av liv.
Altanhäng från morgon till kväll, småbyxor, en naken liten flickkropp i sandlådan, trehjulscykel utomhus.
Sol, värme, havsbad, mingolf, sena sommarnätter, doft av vildkaprifol.
Jag längtar till vår och sommar. Jag längtar efter kärlek.

Jag blir nedstämd av allt grått, jag har lärt mej att livet inte bara är svart eller vitt, (det har tagit tid) de finns en grå nyans där emellan, den har jag sett ett bra tag nu, vill inte längre.
Mörkt, smutsigt, grått = Dystert, jag vill inte vara dyster.
Jag vill ha ett lättlevt liv, ljust fullt av sol, värme och kärlek. Ska det vara så svårt?
Ja hur svårt kan det va?
Jag tror ju att allt utom småbarn och tennsoldater går.
Så de skulle ju inte alls vara svårt om man bara gör sina val något annorlunda.
Tillexempel går det ju jättebra att ha ett hus utomlands och emigrera dit under dessa tråkmånsiga månader vi har här uppe i norr.
Kärleken, ja hade man inte varit så förbenat gnällig så hade den biten också varit avklarad.
Varför skulle jag vänta på den rätte och vad är de för mej.
En god vän säger till mej att jag inte ska leta efter henne, inte sukta efter vissa godbitar utan istället ta vad som bjuds, nja jag vet inte det.
Jag vidhåller fortfarande det jag alltid sagt, den kvinnan jag levde med, bildade familj med och gifte mej med, hon var perfekt för mej.
De fanns aldrig något jag var missnöjd med vad det gällde henne, inte förren hon ballade ut då förstår ;)

Funderingarna går nu, är det omöjligt efter att man haft ett förhållande träffa en människa som passar en lika bra som den förra eller är man föralltid dömd till att jämföra den gamla och den nya?
Gör man det omedvetet eller medvetet?
Såna tankar brottas jag med en onsdag mitt i veckan.

Vilka mer ronder jag gick i ringen igår var att med en klurig kunnig jobbarkompis fixa hela palatsets musikanläggning, nu dockas telefonen till biosystemet, datorn sänder över trådlöst, ipad, ipone är synkade med varandra, så allt som sker på den ena händer även på den andra.
Möjlighet till att dela Internet från telefon till padda styrdes upp.
Ingen ska någonsin säga att inte jag hänger med i tiden ;)
Roligt när det funkar måste jag säga...

Bilen fick en välbehövlig tvätt, man kan knappast tro att den gått 2000 mil i de skicket den är i nu, tjusigt som tusan.
Golvet tvättades i borgen, det var lite färg, lite mat och lite annan ofräsch substans som fastnat på de annars vackra trägolvet.
Ja trots den dystra mörka sidan av mej så tycks jag kunna se ljusstråla och vackra saker i vardagen, helt enkelt bara att titta ner på golvet, hehe ja känner mej lite märklig ibland.

Mos på dom nyinförskaffade varorna gjordes, blomkål, broccoli och brysselkål, inte så tokigt alls, Mollie fick vanlig potatismos, hon gillar visserligen broccoli men lite ombyte behövs.

 
Jag fick mail av journalisten jag träffade för ett tag sen, hon hade väntat på svar från rosenbad vad det gäller lagfrågan, det har dröjt men nu äntligen kommit.
Så den 19:e ska jag outa mej för skånskadagbladet och norra skånes läsare. (Över hundrafemtiotusen stycken) Jag ser det inte som något problem men så har jag ju sluppit att få ägg kastade efter mej för min sexuellaläggning, jag tvivlar på om jag varit så stursk om det skett.
Det är trots allt ett ganska trevligt samhälle vi lever i, i vissa frågor i allfall.

Den ständig utsättning för klor har gjort vårt skinn så rent och fint, vi börjar bli beroende, igår blev det holjebadet igen som fick besök.
Dom känner igen oss nu och hälsar så glatt och tar fram lilla pärmen innan vi ens kommit fram till luckan, trevligt.
Trevlig är det även att myset gillar detta inslag i vardagen, och hon blir så härligt trött så sagostunden inträffar oftast redan vid sju åtta snåret på kvällarna.
Hon är helt enkelt nöjd med dagen vid den tiden.

Igår var det exakt ett år sen de storslagna som varje förälder väntar på skedde.
Mollie tog sina första stapplande steg på ett hotellrum på Kanarieöarna.
Ett känsligt och stort ögonblick som skulle delats.
Tyvärr blev det ju inte så.

Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar