tisdag 1 januari 2013

Sylvester....

Social...?
 Sylvesterloppet genomfördes, men det var inte mer heller.
Ont i höften och flåsandet likt en stor älgtjur tog jag mej runt på en bedrövlig tid. 55 minuter är under all kritik.
När jag sprang så funderade jag på hur jag skulle orka ta mej igenom loppet som går om tre månader i den formen jag kände mej i går verkar det omöjligt, hej psyket.
Magen krånglade så nu ska godsakerna läggas på hyllan fram till loppet, jag mår inte bra av alla dom säckar med lösgodis jag trycker i mej. Nej detta måste få ett slut.
De enda positiva med loppet var väl att jag lyckades med att slå min kompanjon ännu en gång :)
Och för mej slutade det i allafall bättre än för andra som ambulansen fick komma och styra upp. En snubbe som på vingliga ben slutade vingla och klappade ihop totalt.
Man är inte kaxig när man springer förbi människor som ligger ner med sjukvårdskunniga människor runt omkring sej, man är liten på jorden just då.

Nya tag är vad som gäller för nöjd ska jag vara när jag springer i mål efter över två mils löpning i New York, så är det bara :)

Hem till mitt mys och efter den regniga blåsiga löprundan var det extra skönt att krypa ner i ett hett bad ihop med mitt lilla mys och diverse leksaker, humf typ hela badet var fullt med, spadar, hinkar, delfiner, silar, bollar och kossor. Trångt alltså.
Vi var sen bara tvungna att kolla på en film som överfördes från paddan till äppelteven ut i teven och ut i biosystemet, vi är så coola. Vi måste ju hänga med i tiden och utvecklingen.



Nyårsmiddag hos min bror, det blev en trevlig tillställning med god och mycket mat. Barnen var på bra humör, dom satt med varsin platta tills den mycket leksugna Leonora tyckte att det var dags att spela ett "vanligt" sällskapsspel.
Dom stora barnen tittade först lite skeptiskt på mej med miner ungefär som
- Är du inte klok människa.
Tillslut valde vi ett trevligt spel med djur och tärning så att alla skulle kunna vara med.
Hum, de gick sådär, Mollie är inne i stadiet MIN. Allt är hennes, så det blev ett väldigt liv på henne när hon inte fick rulla på tärningen.
Urballningen bröts med att hon fick hänga i köket i stället. De är snabba vändningar.
Vi åkte upp på berget och avlossade några skott, jag är anti sånt och Mollie var inte överförtjust hon heller, så vi fick bli sittandes i bilen.
Trevligare var det med rislamporna som sändes iväg, lugnt, stilla och vackert.

Vid halv tio tiden gick vi sakta hemåt genom byn, jag hade ont i mitt ben, men att gnälla i det läget var inte okej. Jag njöt i stället av att Jockarp är en väldigt vacker plats att leva och bo i.
Myset småpratade med mej hela vägen hem om allt möjligt. Mysigt värre ;)

Halv elva på kvällen låg Mollie i sängen i sin fina klänning och sjöng hela lilla snigel sången gång på gång, jag kunde omöjligt låta bli att flina och sjunga med.
Leende och med tankar om att ett underbarare slut på 2012 går de helt enkelt inte att få, la jag mej på kudden och somnade sött.
Total lycka.

Lite stalltjänst..


Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar