onsdag 9 januari 2013

Två bra domar....




                                                             


Domen på mitt onda ben föll igår, den föll inte så hårt som väl var.
En låsning i ryggen som påverkade längden på mitt ben, snedbelastning vilket i sin tur retat upp ischiasnerven.
Låter inte alltför besvärligt tycker jag.
Låsningen låstes upp och jag sattes på en kur med antiinflammatoriska tabletter. Hua jag som inte ätit ett piller de senaste fem åren, det ska bli spännande bara det ;)
Vi pratade alternativ träning och cykel låg nära till hands, jag gillar det inte men det står en fin fin motionscykel och bara samlar damm i palatset. Avdammning på den alltså.

Även övningen plankan diskuterade vi, det var en bra träningsform som inte sliter på varken rygg eller mage, vilket jag blev glad av att höra eftersom jag har hängt på en plankutmaning som håller på på twitter.
Vi är ett gäng som lägger oss på golvet och utför denna övning.
Meningen är att den ska hålla på hela månaden och att man ska öka på lite varje dag.
De är dötrist att göra den men det går något bättre när det finns fler som man kan surra med under utförandet.
Men det är ju helt sjukt hur sakta sekunderna kan gå. Tänk om hela livet känts så segt, övertygelsen är stor att många hade gjort som i Ted Gärdestads låt >jag tänker hoppa ner från eiffeltornet<
Hur som helst så hjälper vi varandra och skojar på vägen. Skoj underlätta livet och dom sega sekunderna.
Ja och magen, de känns minsann :)

Jag fick ett nytt mail från min bokmorska häromdagen, jag kunde knappast somna efter att jag läst det :)
Rader som....
Mycket roligt att redigera din bok, det finns så mycket roligt, tänkvärt och omtumlande att den kommer att läsas av många och likt mig få tårar i ögonen när de läser.
Jag ropar till mig själv det är bara ord. Men det hjälper inte.
 
De avslutande raderna är
Och domen kvarstår – den är djävligt bra.

Inte konstigt att man får sömnproblem va?

BarfotaLasse ;)


Myset skulle hämtas hem från skalbaggen, icke sa nicke de ville hon inte alls det, hon hade annat i tankarna och det var att sitta och greja med sin pärlplatta.
Okej jag blev glad jag vill att hon ska trivas just så bra, så de gjorde faktiskt inte så mycket att jag fick pocka och locka lite innan hon gråtandes gav med sej.
Hem och en pannkaka och en banan slank ner i en ryslig fart, väskan packades och vi drog till Bromöllabadhus.
Jag glömde att låsa in mysets sockar och jag trodde inte det skulle generera i några problem, men tydligen hade jag fel.
Sockarna var spårlöst borta när vi kom upp efter två timmars badande.
Sur är bara förnamnet på mej när sånt inträffar.
Mollie däremot hon snackade på för fullt om sockarna som försvunnit, hon verkade tycka att det var spännande.
Badandet gick iallafall bra, ja förutom att hon ramlade baklänges ner från rutschkanan vilket i sin tur gjorde att huvudet kom under vatten och paniken i ögonen syntes tydligt.
Inte hela världen tydligen för en stund senare när myset tvingat mej att sjunga små grodorna för 72:e gången och vi kom till
Kou ack ack ack, kou ack ack ack,kou ack ack ack ack kaa.
Och hon hoppade fram så glömde hon sej och doppade åter huvudet helt under vattnet, hon såg lite chockad ut först men sen kom hon på vad hon faktiskt gjort och var mäkta stolt :)

Teamwork ;)
Dagen åker ner i full fart i asken med braiga dagar. Lättlevt.


Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar