torsdag 21 februari 2013

Ickedissning....

Nog längtar man alltid. Vååår.



Lilla Anna och långa farbron sågs på bio, vi tog mormor med oss och hon bjöd självklart på biljetterna, tack :) Mollie satt i en egen stol och hon satt i mitt knä. Biografsägaren var gullig att före start fråga om de var några förstagångs besökare där som kanske skulle bli rädda när det skulle släckas ner i salongen, efter informationen att det fanns förstagångsbesökare så beslutades det att några lampor skulle vara tända. klokt. Mollie var lite frågande först men hon hämtade sej kvickt, hon skrattade högljut där hon satt i sin stol och mumsade popcorn.

En sen middagslur blev det och hon sov till halv fyra. Det gjorde inget för jag hade en intervju, tiden hade satts från 14,30 och jag frågade hur lång tid de skulle ta. 25 minuter cirka sa tjejen i andra ändan.
Ha jo visst en timme senare avslutades det trevliga samtalet. Jag var mer än nöjd och det kändes som hon också var det.
Själva intervjuanledningen väljer jag att hålla hemligt ett tag till men jag vet att vissa skulle säga att jag är dum, jag väljer andra ord i samma mening och det är våga för att vinna.


Nu är det dags för sista smörjelsen på min bok. De sista ska styras upp idag sen ska den skickas iväg för granskning. Må de slå väl ut så att läsaren som får den i sin hand förstår hela historien och att den röda tråden följs utan problem. Jag hoppas givetvis på en succé och ickedissning. Visst är jag spänd, konstigt vore det väl annars.
Jag är så grymt sugen på att äntligen kunna berätta om vad den ska heta och hur omslaget kommer att se ut. Lite jobb återstår just med omslaget men undan för undan dissas och hissas olika alternativ.

Myset körde ännu en tavla med hela färgskalan, svart är favoriten, det var även den färgen hon beslutade sej för att använda för att byta hårfärg. Som så många andra gånger avslutades målningen med en runda i badkaret.
Jag kan just undra om alla barn är lika tokiga med att måla som mitt lilla mys.

De känns som att 2013 är helt och hållet Leonora Vilhelmssons år. Det är så sjukt mycket spännande saker på gång, saker som om någon sagt att jag skulle gå igenom för några år sen hade jag sagt att dom inte var riktigt kloka i huvudet.
Jag stannar kvar i känslan av lycka.
Lättlevt.

Ny hårfärg...


Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar