tisdag 19 februari 2013

Konstnären och författaren....

Triss i brudar :)

Det är minsann svårare än man kan tror att få en bok färdig, ju mer jag läser ju mer ser jag att jag vill ändra, plocka bort och lägga till. Jag är skiträdd att jag ska missa vissa viktiga delar. Det har ju hänt så mycket. Boken kommer förmodligen att sluta på cirka 250 sidor, men när jag sitter på min kammare ser jag att jag skulle kunna utveckla många delar i boken så pass mycket så de dubbla antalet sidor skulle kunnat gå i tryck. Nu tänker jag att jag måste hålla sidantalet nere och att lämna lite funderingar kvar till läsaren, men inte så mycket så att dom inte får svar på sina frågor. Det är en avvägning och den är svår. Jag vill väcka nyfikenheten i läsaren, nyfikenheten i dom så dom kommer funderar över hur det gick för oss. Hur min och Mollies vardag ser ut just idag. Jag satt hela förmiddagen igår och ändrade, funderade och njöt av att jag snart kan kalla mej författare, det är nära nu.
Min käre vän som hjälper mej med omslaget jobbade på för fullt på sin kammare och nu börjar jag se helheten, framsida och baksida. Baksidetexten satter jag ju på några röda häromdagen och den känns kanon. Mollie hon målade med sina färger, både med pensel och med fingrarna. Hon var på bra humör och lekte mycket själv vilket var bra.

En konstnär och en författare dela hem :)


En vän kom på besök och Mollie blev än piggare, helt galen med andra ord, hon sprang runt och skrek jättehögt, metropolitan nästa för lilla fröken.
Vi hade problem med min gamla tävlingshäst, hon var öm i benen och ville inte röra på sej. Vi funderade, bollade olika alternativ till vad det kunde vara, inget såg logiskt ut. När vi synade henne med lupp såg vi rödfärg på benen, falurödfärg, hon hade fastnat någonstans. Vi hittade tillslut stället och det var skönt att få de bekräftat så att det inte var någon annan tråkig sjuka.
Stelheten hoppas jag nu ska försvinna på ett par dagar.


Glass stund :)

Vissa mail är ju helt klart roligare än andra, under gårdagen bara strömmande det in olika roligheter i min inkorg, vissa väljer jag att inte berätta om och ta upp än, men vad det lider ska jag outa även dom, (tror jag)

Ett mycket långt och intressant och väldigt välskrivet mail jag fick var från en kvinna som satt i sitsen medmamma, alltså var det hennes fru som var gravid och väntade deras gemensamma barn. Kvinnan vill liksom jag se en lagförändring i frågan vad det gäller barn som kommer till utanför den svenska sjukvården.
Att båda blir föräldrar till barnet när det föds.
Hon verkade väldigt påläst och hon liksom jag tyckte att det är helt vansinnigt att min ex fru har tillgång till spermiedoserna i Danmark. Som hon klokt skrev
-Vi delar dom sparade spermiedoserna men vi delar inte på barnet som avlats av dom. Mycket intressanta ord må jag säga.
Jag fick en fråga om ett möjligt samarbeta till att försöka påverka, givetvis blev svaret, ju fler vi är desto bättre och snabbare kan vi förändra, jag vill tro det iallafall. Vi måste iallafall hålla ihop och stötta varandra för att komma framåt.
Jag blir så otroligt glad av dessa mail, det gör att jag känner att det finns fler som kämpar, som försöker på olika håll förändra. Det är ju inte alltid lätt att veta vad man ska göra med sin frustration och över sin vetskap om att något är fel.
Jag vet att man kan klampa in i dom politiska korridorerna, det är inte så farligt. Jag hoppas att fler ska vågar.
Och tydligen är det fler. Tack för mailet E.

Oj stackars myset :) Inget fel på henne, bara så ni vet :)

Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar