Än en gång fejsade jag de faktum att man är väldigt sårbar som ensam vårdnadshavare, en liten enkel uppdatering på telefonen gjordes under förmiddagen igår. De jag inte visst var att telefonen la av och man behövde en pinkod för att låsa upp den, jag har bytt kort och därmed också även koden. kom jag ihåg den, nej knappast va.
Detta betydde att ingen kunde nå mej och givetvis behöver man inte vara nåbar alla timmarna på dygnet, men när jag och myset är separerade från varandra ser jag gärna att den som tar hand om henne ska kunna få tag på mej.
Jag fick därför köra in med trucken och ringa upp skalbaggen och ge dom numret till vår avdelning på jobbet. Jag hade aldrig förlåtligt mej själv om något hänt henne och dom inte kunde fått tag på mej. Än en gång förbannade jag det sits jag blivit satt i, nej jag ville inte detta.
Ilsk som ett bi körde jag sen dom sista timmarna på jobbet och dom som kom i vägen fick syrligheter som kanske inte riktigt var menade att bli så syrliga, förlåt, men ibland blir jag så arg på det som hänt och oftast är det när jag känner mej otillräcklig och sårbar. Fan.
Jag stämplade ut och körde till skalbaggen, jag mötte ett litet mys i dörren, hon hade dansat till dansband, åkt pulka, sovit och ätit kyckling gryta, det gick minsann ingen nöd på henne. Jag har förstått att dom sjunger väldig mycket på dagis, hon vill gärna att vi ska sjunga hemma, jag passade på och fråga fröken och jovisst sjunger dom, lilla sånglådan hade även varit framme under fredagen. Härligt.
Jag fick ett mail av en journalist på en tidning, hon hade läst min insändare och frågade om hon fick ställa lite frågor till mej angående att vara ensam med ett barn och samtidigt jobba skift. Hon tyckte det va en viktig fråga och jag kunde inget annat än att hålla med henne.
Vi bestämde dejt på måndag, de ska bli spännande, ännu ett nytt möte alltså.
Jag hade en plan om att myset och jag skulle hänga på badhuset en stund under eftermiddagen, men när vi kom hem ville hon hellre måla, så det fick det bli. Men efter en stund kom hon lullande och började prata om badhuset och om att packa väskan. Jag blev super glad, egna initiativ mottages och det ges beröm för idéerna. Vi packade alltså väskan och körde till Bromölla. När jag kom innanför dörren och möttes av en hög med skor som inte var av denna värld tänkte jag bara, vad gör vi här.
Men det var inte så farligt en del skor tillhörde nog dom som var på gymmet och dit hade vi ingen tanke på att gå och spänna oss i speglarna ;)
Sen hemfärd från badet, min bror skulle på alkoholbjudning så han behövde lift, vi ställde klart upp, myset var på vippen till att slockna men jag lyckades hålla hennes ögon öppna tills vi kom hem till borgen och lite mat hade tryckts ner.
Halv åtta sov hon som ett litet barn. Det känns väldigt bra att vi ska ha ledigt ett tag nu. bara korta pass på skalbaggen och långa goa härliga pass i palatset. Nu saknas de bara lite vår och lite kärlek sen är väl livet helt perfekt.
Lättlevt.
Funderingar under fredagskvällen var bland annat -Var har Alice bah tagit vägen?
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar