Utställning...

Uppstigning 05,35 vilket jag tycker är för tok för tidigt men sånt är livet för mamman, jag har svårt att förlika mej med att Mollie ska vara enväldig härskare över hur dags uppstigningen ska ske i palatset. Men min tid kommer nog igen, kanske fortare är man tror. Snart får jag väl asa upp henne när hon ska till skolan, hämnden känns ljuv ;)
Vi drog söderut, Tutankhamun utställningen på Malmö arena var målet. Jag har sett ett par utställningar innan bland annat en i Egypten där det liksom hör hemma.
Hela utflykten höll på att få ställas in, från ett ljuvligt vårväder till snö i massor på bara några få timmar fick mej att överväga bilfärden. Men vi trotsade snön och åkte i stället lite tidigare än planerat.
Första stoppet blev Lund för att hämta upp idéen givare till utflykten, min nästis :).
Vi ses inte så ofta, men när vi ses så är det väldigt trevligt, än trevligare tycker jag det är när människor ser något spännande och då tänker på mej och frågar om jag vill hänga på. Klart jag vill jue ;)
Bästa nästisen hade varit smart nog att köpa biljetter på nätet så den värsta kön gled vi bara förbi likt som på en räkmacka.
När vi stod och väntade på insläppet så var det ett par som försökte tränga sej före i ledet. Höpp höpp höpp inte okej, de roliga var att det var prästparet hemifrån som stod för det försöket. Jag sa er känner jag igen, ni är ju hemifrån, ja och dej känner ju vi med igen, du skrev en insändare i tidningen om dagis, skönt att det löst sej, hihi jajamensan de stämmer sa jag.
Sen diskuterade vi lite om sammanslagningarna av församlingarna och vi pratade om ett bröllop där jag var med och där de båda prästerna hade varit vigselförättare.

Utställningen var grymt fin och välorganiserad, jag blir glad av sådana utflykter, jag lärde mej en hel del nya saker om faraonerna och en sak som säkert är väldigt onödigt vetande det var att på den tiden då den herren levde fanns det inga skåp. Bara det liksom inga skåp vem visst de? Inte jag i allafall.
Från Malmö till Lund och lunch på en trevlig restaurang där det intogs en pasta med fläskfile, tryffel och oliver. Mm de var smarrigt värre vill jag lova. Det kändes lyxigt att äta ute, jag gillar det.
Vi lämnade vårt trevliga sällskap och begav oss till ett annat. Till en liten regnbågsfamilj. Mollie hade fått en lite tablettask till lördagsgodis och vi diskuterade hurvida nästa person vi skulle besöka skulle försöka lägga beslag på den eller inte. Nu pratar vi om en liten gosse på fem veckor. Mollie hade ett väldigt bry om det här och jag flinade glatt åt hennes funderingar.
De lyste om hela denna familj när dörren öppnades och jag tyckte det var väldigt vackert, avundsjuk? nja lite, jag skulle också vilja vara en lite större familj, men nu är det ju som det är med det.
Men visst såg jag den lilla lyckliga familj framför mej som jag blev blåst på. Nog var det så alltid.
Det var i allfall underbart med vännerna och deras lille bedårande grabb. Mollie fick behålla sitt lördagsgodis och hon fann sej snabbt i deras hem.
Vi vände hemåt nöjda av kultur och socialisering. Hem till borgen och näsan vändes neråt i böckerna, först läsning i soffan sen sängen. Pang både mamman och barnet somnade. Hej då Melodifestivalen. Jag vaknade igen vid tiosnåret, en vända med tandborsten sen var det gonatt igen, det kosta på att åka på utflykt och kanske ännu mer att uppstigningen sker så förbenat tidigt. *Gäsp*

Jockarp.