Boskapshäng....

Lite risig hårdag :)

Stalltjänst. Ja nu är det dags att få vår yngsta lilla fröken tam och ridduglig. En vän till familjen kom inom och skulle hjälpa oss med det.
Träns och sadel på i all hast, allt gick toppenbra, kanske nästan lite väl bra. Räkmackor är alltid lite luriga, de hände så sällan att man kan glida på en sådan så misstänksamheten är stor från min sida :)

Efter avslutad uppfostring blev det smarriga kakor till kaffet. Vi surrade och blurrade om det mesta. Mollie var i högform och busade med hundarna så dom visste knappt vilket som var bak och fram.

Jag fick ett ledsamt samtal och information om att min gamla jobbarkompis förlorat kampen mot cancern. Henne som jag för lite sen var och hälsade på och hade en mycket trevlig stund hos. Usch vad sorgligt det är.
Den som kommer på botmedlet mot den sjukdommen, den personen kommer nog att för alltid bli i hågkommen och få en given plats i historieböckerna.
Märkligt, livet stannar för en del och för oss andra går det bara vidare ett tag till. Den känslan blir allt märkligare för mej.

Eftermiddagen for vi för att hämta lite torkatgräs till hästarna, vi lastade släpen full med hö och sen var vi tvungna att titta till kalvarna lite, myset var lite skraj till att börja med men hon tuffade till sej. Vi kikade även på ungdjuren och diskuterade om horn och inte horn. En mysig stund bland koläddor och spillmjölk.
Tanken var sen en långrunda i löpaskorna med min vän, jag har känt ett stort behov av att få blurra av mej lite, men lite trubbel på hennes hemmafront gjorde att jag fick springa själv och istället för att prata om livet så lyssnade jag på Banditrock, det fick duga liksom. Rundan kortades ner, men jag dundrade upp för mördabacken. Behövligt.

Jockarp.