Bryt ihop.....

Morfar-Räddaren....

Trevligheter avlöstet med psykbryt.
Ja gårdagen var en dag som enbart skulle gå i mysets tecken, det skulle göras saker som hon gillar, som jag trodde hon uppskatta mer än jag.
Ibland blir allt rätt så fel.
Jag och en vän tog våra små till biografen i stan, Mollie pratade glatt om utfyktsmålet hela morgonen och hon såg fram emot att få äta popcorn och se på film. Det märktes att hon njöt när vi äntligen satt i salongen.
Filmen var urkass, vilket fick mej att funderar över vem det är som bestämmer vilka filmer som ska visas och varför knattefilmerna måste vara så färglösa. Mollie klagade förvisso inte vilket var bra.
klagade gjorde hon däremot när hon skulle in i bilen efter avslutad film. Psykbryt ett var ett faktum,  Jag blev förbannad när hon öppnade bildörren under färd och beteende sej allmänt lumpet mot sin mamma.
Jag lyckades ignorera henne och för att inte balla ut totalt höjdes ljudet på stereon. Ett vansinigt skrikande och ett fäktande med armarna och benen höll i sej ända hem till borgen och vidare tills morfar kom och tröstade henne.  Jag andades och räknade väldigt långt. Jag kände mej förlorad, här gör man roliga saker men får bara skit tillbaka. Trist.
Hon var trött okej, för hon somnade omgående när jag fick henne i säng.

Jag tog en paus från min mammaroll och gick och satte mej på altanen med en kopp kaffe och bara njöt av vårsolen, jag hade nog behövt en cigg med med tanke på humöret som lilla fröken visade när middagsluren var över. Nu röker jag inte men jag fick än en gång bita ihop tänderna för att själv inte få ett bryt.
Det första hon gjorde när hon vaknade var att lipa.

De lugnade sej och hon blev som den ängel hon oftast är, min vän som även var biosälskapet kom och vi åkte vidare på en påskfest. Detta var en trevlig tillställning innehållande påskbuffé, efterrätt, ansiktsmålning, skattjakt, trollkarl och sång. Allt var helt underbart och en frid la sej över myset. Fram tills det var dags att köra hem. Hej Psykbryt två, detta var inte så stort och jobbigt som nummer ett, men ändå, det var minst ett för mycket.
Jag kände ett enormt sug efter att få hoppa i mina löparskor och bara piska kroppen så svetten pumpat ur varje lite por. Men jag motstod frestelsen och avslutade istället kvällen i lugn och ro läsande ett tiotal böcker för min lilla dotter.
Måtte det dröja länge till nästa bryt, för just nu är jag väldigt svag.
Glad är jag iallfall att dammsugaren är lagad.

Lite påskmat :)

Jockarp.