Fiskar....

Under gårdagen fick jag en förfrågan som jag blev väldigt glad över. En fråga om jag kunde tänka mej att komma till en högstadieklass och prata om kärlek, homosexuellkärlek. Svaret på det var ju självklart ja.
Jag ser många fördelar med detta.
Det är en viktig fråga att tidigt få människor att förstå att det inte är något fel i att älska en människa av samma kön. Att sätta ett ansikte till läggningen.
Att jag är en människa.
Jag det är mycket positivt i det. Vidare såg jag det som en superchans till att träna mej på att hålla föredrag och prata inför människor. Det är ju helt klart en utmaning men samtidigt är det ett ämnet jag är specialist på ;)
Ingen tid att förlora så jag skickade ett mail till Rfsl om frågan på material gällande statistik på diverse saker, allt från hur många människor som har en annan läggning än den som ansers vara normal, till frågan om hur många länder i världen det fortfarande är straffbart och sjukdomsklassat att vara gay.
Alltså tas detta på största allvar, jag ska vara förberedd. Jag vet själv hur styv i korken och frågvis jag var i den åldern, Hua :)

Jag ställde mej frågan vad jag vill åstadkomma vad jag vill att dessa unga människor ska ta med sej efter att jag lämnat rummet.
Svaret blev, jag vill att när dom hör ordet flata, gay eller homosexuell tänker på mej och tycker att det är okej.
Att jag är den människan som förklarade för dom att man ska leva sitt eget liv, inte bry sej så mycket om vad andra tycker och tänker.
Att man kan älska vem som helst utan att det är något konstigt.
Jag hoppas kunna förmedla det.
Men om det vet jag ingenting om just nu. Det är framtid. En spännande sådan.

Det blev ett tårfyllt lämnade av mys på dagis, anledningen vet jag inte, kanske var hon trött.
Hon satt vid bordet och åt och ville inte släppa mej, tillslut gick jag ändå. Jag hörde hennes förtvivlade skrik efter mej, gaaah det kryper i hela kroppen på mej när sånt inträffar. Men jag vet att det lugnar sej efter en liten stund men ändå. Kalla mej gärna mes, men det gör ont, så ont.

Vi är inte riktigt överens om det är vinter eller vår :)

Jobbet blev en märklig historia i sej. Vi fick ett samtal om att det var något problem med fiskarna i mörrumsån, den å som förser bruket med vatten. Vi åkte ner och med lite huvudkliande kom vi fram till vad problemet var.
Det hade skett en istättning av småfiskar i ån, dessa fiskar hade på grund av vissa yttre rådande faktorer simmat fel väg och där vissa i värsta fall gick ett otrevligt öde till mötes.
Vi behövde råda bot på det och vi hoppas nu att vi löst problemet.
Vi såg till att vattnet rörde på sej, att det blev lite mer strömt just vid de stället dom simmade vilse på. Detta gjordes med en liten båt som kallas för Laxen, vi lyfte i denna lilla båt och den skulle sen förtöjas och startas.
Vidare skulle motorn starta och virvla runt vattnet. Det var ett spännande jobb att få båtskrället på plats, två av oss i besättningen höll på att ramla över bord.
Vi skrattade klart hejdlöst åt det vilket inte gjorde saken lättare och säkrare precis. En mycket bra dag på jobbet alltså, hoppas nu att vårt rådliga och vågliga ingrepp hjälper.

Näpp nu ska löpskorna snöras på, stöttning till forskningen i frågan cancer och socialisering och brainstormning för att styra upp livet i allmänhet. Idag väntar en lugn mysrunda på berget (hoppas jag)

Jag röstar dock på vår :)

Jockarp.