Nu blommar det....

Ett mys under körsbärsträdet :)

Utsikt

Så här hittar man oss ganska ofta nu :)

Vi hann inte mer än slå upp ögonen förrän myste for upp och skulle ut till fåren i hagen. Lilla spannen med havre och sen ut. Härligt att se att det uppskattas och att hon är glad i dom.

Ponnytämjaren gästade oss sen och nu händer det grejer. Vi skrittade några steg utan några som helst fadäser. Det går bra på ponnyfronten just nu, hoppas bara att det håller i sej.

Skeppohoj :)

Givetvis ville vi mannikänga våra nya flytvästar för mormor, vi såg tjusiga ut. Tycker jag i alla fall. Jag har kommit upp i den åldern att det ska mycket till för att jag ska bli röd om öronen och tycka något är pinsamt. Skönt.


Polisbesök i borgen, trevligt sådant må jag säga, det slog mej att det var exakt två år sen vi möttes första gången. Hon var då själv gravid och hade hand om "mitt fall" en vänskap har växt sej stark och jag saknar henne när vi inte har setts på ett tag. En snabbfika och löften om att vi snart ska ses igen och då med barnen.

Jo,jo och så var det nu äntligen dags. Det var nästan helt perfekt. De saknades möjligen lite gröna blad, men annars var det precis så som de ska varar. Oj vad jag njöt.
En filt under det vackraste trädet som finns, Körsbärsträdet på Månsagården. Det är svårslaget det när det står i full blom, vilket det nu gör. Vi låg där ett par timmar och bara skrattade och kramades. Mollie verka uppskattade det precis lika mycket som jag. Hon var så otroligt söt där hon satt på en filt bland gula maskrosor och vita körsbärsblommor över huvudet. Inget tvivel, det var några lättlevda timmar på jorden det.

Clowner???

Det höll tyvärr inte i sej hela dagen.
Vi åkte till campingen i Hällevik för att gästa våra vänner, myset hade sett framemot detta hela dagen men hon var lite slö och somnade i bilen på väg dit.
Hon piggnade på sej och vi gick till lekplatsen och busade och sen vidare till kiosken och köpte glass.
Väl tillbaka i husvagnen var hon gnällig och hon somnade i sängen. Vi lät henne sova och grillen tändes efter många om och men. Friska vindar gjorde det något svår eldat.
När vi fått maten på bordet så vaknade hon men hon hade ingen aptit och hon var skållhet. Jag tycker det är obehagligt just med tanke på att det är så sällan hon är dålig, jag vet inte riktigt vad jag ska göra.
Men beslutet fattades och vi tackade för oss, när jag bär henne den korta biten till bilen spyr hon ner oss. Hon blir rädd när hon kräks och jag gillar inte heller det, kräk i håret är inte riktigt min grej.
Hem och in med mitt lilla mys i sängen, jag fick spatserar in i duschen en andra gång för dagen. Trist.

Husvagnshäng :)

Jockarp.