torsdag 30 maj 2013

Trotsar allt....





Alla bitar ligger nu på plats. Äntligen. Dagen då jag kommer stå med min bok i min hand är nu nära, väldigt nära. När jag trycker på den gröna knappen tar det cirka tre veckor. Det kommer bli tre nervösa veckor men det kommer att bli bra.
Under gårdagen sattes det sista på plats och det var bland annat lite bilder som jag funderat på ett tag om dom passar in. Vi kom fram till att dom passade utmärkt och kommer ge boken ännu mera tyngd och känsla.
Jag vet inte om någon kan förstå det jag går igenom just nu. Känslan av en oerhörd stolthet över att jag skrivit en bok blandas med rädslan av att outa livet, mitt liv.
På något sätt känns det nu ändå som att det är över. jag har satt den sista spiken i historien om mitt och min ex frus liv. Den sista spiken borrade sej långt in och fastnade där. Och där kan den sitta.
Jag brottas något med funderingar kring om jag kommer att åka på en stämning för min bok, jag har diskuterat saken och har även slutligen konstaterat att om så är fallet så tänker jag se det som reklam för boken, gratis publicitet liksom, sunt visst? ;)

Biljetterna är bokade och programmet är klart inför mitt besök i huvudstaden och på Rosenbad. Okej jag vet inte om någon heller kan förstår den känslan jag har för det besöket. Fatta hur stort det är för en liten flata från byn Jockarp att stövla in på Rosenbad och berätta att dom som sitter där inte sköter sitt jobb.
Att sätta ett ansikte på problemet det tror jag kommer att slå väl ut, det är det jag tror behövs för att få förståelsen över att det faktiskt är ett problem det som sker. Det ska bli en väldigt intressant dag. Om än lite jobbig, jag åker tidigt och kommer hem sent och det utan myset.

Och sen var det ju det där med trotset, det saknar jag inte från myset, hon sköter det exemplarisk hon trotsar precis enligt boken.
Jag kan bli helt vansinnig på henne, att hon inte lyssnar utan bara skriker eller gråter. Hur var det nu det där med att kunna prata om problem? Jag tror inte att lilla fröken har kommit in i den fasen riktigt än. Måtte hon göra det snart.
Hur gör andra föräldrar när deras barn trotsar?
Jag skulle helst vilja gå ut och bara stänga dörren bakom mej tills anfallet gått över. Men det känns inte riktigt som att jag har den valmöjligheten. #Ensammamma.



Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar