Upp i sadeln...

Det börjar ta sej :)

Lite blommar redan på borggården :)

Att det ska behövas en box på näsan och en känsla av obehag och panik för att jag ska sätta fart. Jobbet med boken har gått i en raslig fart nu när känslorna lagts på hyllan. Jag är inte rädd för att korta ner och skala av.
Jag tvivlade för ett par veckor sen och jag mådde illa av bara tanke på att jobba vidare med den. Nu har vinden vänt och det blåser ljummet i stället för snålt. Nu fattar jag inte att jag kunde må så dåligt över det.
De slog mej under gårdagens arbete att det är en fantastisk bok, att författaren är en tuffing som utmanar sej och sina urusla betyg i svenskaspråket.
Jag fick mycket bra cred av min mentor för mitt jobb och att jag nu även ser att det behövs en punkt eller ett komma lite här och där.
Jag blir stolt över mej själv när jag ser detta, jag har dock fortfarande bekymmer med sär och samskrivning men man kan ju inte kunna allt :)

Myset Vilhelmsson hängde med mormor hela dagen så jag kunde jobba ostört. Det är guld värt att helt kunna koppla bort och fokusera på boken så jag kan bli färdig någon gång. Just min nykomna panik över att få den klar gör att tempot höjs en aning.
Jag har en bekant på fb och förhoppningsvis kommer vi bli mer än bara fb bekanta framöver. Men hon har väldigt mycket intressanta saker att komma med och hennes hjärnan verkar vara lite lik min emellanåt, helt kanon alltså :) i allafall så gnällde jag öppet för ett tag sen om att de var tufft på bokfronten. Min fb bekant var snabb med att tala om för mej det jag redan vet.
Att det tar tid att skriva en bok, att det kan ta många år för vissa. Att jag inte skulle misströsta, det är ju min första bok. Tack för stödet, just då behövdes det.
Men nu sitter jag alltså i sadeln igen, jag är inne på banan och det i fullfart ;)

På kvällen flyttade vi in hästarna i trädgården det blev full rulle på dom, men när grillen tändes stod dom bara nyfiket och kikade på oss mellan tuggorna. Vissa dagar är finare än andra.
Att sen se myset springa barfota på gräset precis bredvid hästarna gav mej en bild i huvudet av Astrid Lindgrens sagor, bulleby ungarna och Emil med sin lilla syster Ida blixtrade förbi på min näthinna.
Njutningsfullt är en bra beskrivning på dom känslorna.

En seg natt på bruket är till ända, nu bingen, sov sött på mej :)
Jockarp.