Sista morgon på väldigt länge som jag ska kliva upp i den okristliga tiden 04,45. Faktum är att jag har bara en natt inplanerad dom närmaste tre veckorna och den ska jag angripa redan på tisdag. Sen väntar något så trevligt som semester.
Dom tolv timmarna på jobbet flöt på bra. En pensionär var ute och hälsade på vilket var ett mycket trevligt inslag. Budapestrullen slank ner i en hast och samtalen avlöste varandra.
Vi hade även det årliga lönesamtalet med chefen. Det är egentligen ett helt meningslöst möte för det är helt opåverkningsbart.
Vi har ett system som gör att vi får olika poäng mellan 1-4 varje poäng är värt olika. Ettan är värd 5 spänn tvåan är värd 20 och så vidare. Det handlar helt om hur chefen uppfattar den anställde. Jag fick en höjning men jag var ändå väldigt skeptisk till det hela och jag kunde inte låta bli att ge chefen lite att fundera på.
Eftersom chefen inte har något negativt att säga vare sej om min kompetens i arbetet eller min sociala kompetens, så frågade jag.
-Vad kan jag förändra så jag höjer mina poäng och därmed lönen? Du har inte haft några klagomål och jag har inte fått till mej något som du tycker jag kan förändra och förbättra. Alltså borde jag rimligtvis ha full pott på poängbedömningen.
Tysthet till svar följde, min chef hade stora problem med att försvara och förklara sin bedömning, jag flinade bara lite när jag såg att jag satt honom på pottkanten ;)
Vidare satte jag och en medarbetare upp lappen med poängen på kylskåpet så att alla som vill och är nyfikna ska få ta del av vår löneökning. Vi gillar öppenheten. Folk har en tendens att vara sjukt nyfikna när det gäller pengar så vi försöker med detta stilla den lite, så jobbar vi.
Efter tolv timmar tog jag en löparunda med min vän, vi behövde det båda två, men kanske framför allt hon. Det var en lätt runda för mej men en tuff för henne, hon pratade i 12 km och det är tufft att prata och springa. Förr var det ombytta roller, då när vi gick med barnvagnarna i mördabacken och hon alltid frågade mej om hur det var och om jag hört något om mitt ex. Hon gjorde det alltid i början av backen för hon visste att jag inte kunde vara tyst, så resultatet blev att jag stånkade på och pratade hela vägen upp, nu var det alltså ombytta roller ;)
Vi sprang över bron, inom stan vi stannade till och drack vid Ask och Embla, vi tog det alltså i sakta mak, men det hade hänt så mycket i våra liv på ett par veckor.
Jag fick ett fint armband av min käre vän, det var hennes bror som gjort det till mej. Ett armband av fallskärmslina. Cool som tusan. Så klart blev jag super glad över det.
Min lilla klänningsklädda dotter hade haft en bra dag utan mej och hon var inte jätteintresserad av att följa med mej hem när jag skulle hämta hennes hos mormor och morfar. Efter en stund fick jag henne äntligen med hem och vi satte oss soffan. Jag sa till henne att jag älskade henne varpå hon säger till mej.
- Jag älskar dej med mamma.
Smältfaktorn på den raden är stor. En bra dag trots för lite mystid.
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar