måndag 29 juli 2013

Happy Pride....




Vad det gäller boken så är det många som frågar var man kan köpa den och det går fortfarande endast att köpa den på http://underregnbågen.se/
Det dröjer ett tag till innan den släpps i min vackra hemstad och till bokaffärer och bibliotek. Men det kommer ;)
Tyvärr har det blivit lite problem med släppet på priden, resursproblem. Men någon mening är det klart även med det.

Det blir en annorlunda pride detta året på många sätt.
Jag hoppas verkligen att jag slipper att uppleva något liknande som förra årets parad. Jag minns det väl och jag minns det med avsmak. Det är nu historia och må framtiden inte bära med sej något liknande i sitt sköte. Jag hoppas att förståndet växt till sej på dom människor som attackerar ett paradtåg som endast består av glädje, stolta människor, oskyldiga och oskyddad barn.

Det ska bli skönt att lämna byn lite, det har hänt mycket och ett litet break är aldrig fel, miljöombyte är hälsosamt.
Vi har mycket inplanerat i storstan, tisdagen som förvisso visar att det ska regna kommer vi att befinna oss ute på Björkö och Birka för lite förkovring i Sveriges första stad. Därav fick den en självklar plats på Unescos världsarvslista. De ska bli mycket intressant och spännande. Vidare har jag snokat reda på att Bruno Liljefors har utställning på Waldermas udde nog måste jag försöka komma ut dit och se på den. Skansen och junibacken har vi skrivit på mysets viljalista, så, så får det väl bli.
Löpkläderna är nerpackade så jag tänkte visa 08orna hur vi lantisar tränar ;)
Jag tror det bli en sväng på gärdet redan i kväll. Utsträckning av kropp är ju aldrig fel efter en stund i bilen.
Ja, av förklarliga skäl blir det ett litet avbrott i "Ett liv pågår" ett tag nu, jag hoppas ni inte saknar oss alltför mycket.
Att önska ett Happy pride är väl ett trevligt och passande avslut på detta inlägg.

All kärlek är bra kärlek...
Jockarp.

söndag 28 juli 2013

Vi gör vad vi vill....

Mitt sommarmys ;)


Den sista dagen för lämning på dagis gjorde mitt liv så mycket bättre än jag nånsin kunnat tro. Vi kom lite tidigt till skalbaggen och fröken som för dagen skulle hänga med myset hade inte kommit. Vi gick in genom grinden när jag hör en bil komma. Det var fröken som var på intågande. Mollie släpper då min hand och springer och möter henne på parkeringen. Hon tar sin ryggsäck och går hand i hand med sin fröken och säger bara hejdå mamma.
Den känslan var grym, jag hoppade leende in i bilen och körde hem till palatset och slocknade nöjt i bingen.
Det är så lite som behövs för att ensamma mamman ska känna att det hon gör är rätt och bra för sin dotter.

Det är fler och fler böcker som nu lämnar Jockarp vilket är väldigt roligt. Det fortsätter att ramla in feedback på boken vilket är bra, det är nästa enbart positiva synpunkter vilket gör att jag faktiskt nu börja njuta och förstå att det jag gjort var bra.
Jag vet ju att det var bra för mej, att det var en process som var tvungen för min fortsatta existens och överlevnad. Men nu förstår jag även vad en bok som min kan ge andra människor.
Jag är stolt.

Inga måsten störde under gårdagen, jag gjorde som jag brukar, jag följde min impulsiva sida.
Vi ville gå till lekparken och gunga, så ja, det gjorde vi.
Vi ville gå till glassbåten och äta glass, så ja, det gjorde vi.
Vi ville hänga med vänner vi tycker om, så ja, det gjorde vi.
Vi handlade lösgodis för att vi ville det.
Vi åt korv med bröd i soffan och ketchupen droppade på golvet, vi gjorde det för att vi ville det.
Vi sprang i gräset och skrek, vi sparkade på en boll och vi grävde i sandlådan.
Vi gjorde det för att vi ville det, just då.
Jag har semester, men nä jag tror inte att det är anledningen. Nä jag tror att jag funnit ett lugn. Jag känner en ro, jag litar på mej själv. Jag vet vad som är bra, jag vet vad som är mindre bra. Jag tror mej veta vad som är mindre bra men ändå inom ramen på okej. Jag är balanserad och just nu lever jag livet och jag njuter i fulla drag :)
Det är så mycket kärlek i mitt liv just nu. Härligt.....


Jockarp.

lördag 27 juli 2013

Bröllopsdag tre....

Bus i bilen ;)



Vissa dagar är så enkla, jag tror mej ha världens bästa liv. Jag leker med tankar om hur andra människor har det, människor som bor i Sverige fast på andra ställen än Jockarp och Sölvesborg, ja, för det är ju faktiskt en och annan som gör det ;)
Just nu funderar jag mycket över nästa vecka och hur människor har det som bor i huvudstaden. Det där livet med jobb, kroghäng och rotlösheten som så många verkar ha.
Jag ser det på nära håll den veckan på året när det är pride och jag tycker det är roligt, i små mängder då alltså.
Jag är just nu övertygad om hur jag vill att mitt framtida liv ska se ut, det finns ingen plats för det ytliga livet.
Trygghet, trygghet och åter trygghet. Inget annat finns. Jag vill dela mitt liv med en människa som jag vet är bra både för mej och för Mollie. En person som inte rätt som det är känner av behovet att leva ett tag som ovanstående.
Det kan vara kul att hänga med en partyprinsessa ett tag, men i mitt och Mollies liv finns varken lust eller ork att dra upp en bakfull brutta på morgonen som varit på krogen och dansat hela natten. Nepp, ansvar och trygghet är det som ligger högst på listan just nu.

Jag har en väldig tur som har en samåkningskamrat som jag kan prata med om allt, häromdagen pratade vi om att tillfredsställa damer. Om hur det ändras under ett förhållande, vad som är viktigt och inte.
Att prata om orgasmer med en man som är över 60 år borde vara en konstig känsla, men det är det inte. Vi pratar ju om samma sak liksom, vi pratar ju om vackra ljuvliga damer, vilka vi vill ska må bra och känna sej speciella.

Dagen var förövrigt lugn, vi hängde med vänner och barnen lekte i den härliga sommaren. Det är ju så det ska va!

Kvällen bestod av trappträning med min löparvän, det var väldigt längesen vi angrep trappan och det kändes minsann. Att det var över 25 grader gjorde ju inte saken mindre tuff precis. Vi blarrade på om våra liv medans vi sprang. Underbar kombo.

Och så är sista natten till ända, vilket är väl för så lite sömn på så många dagar är inte bra. Inte alls faktiskt.

Nu väntar det alltså semester igen. Underbart. En märklig dag dock. Glädje och sorg. Bröllopsdag tre.


Jockarp.

fredag 26 juli 2013

Sömnstörning.....


Ett nattpass med motorsågskörning i över en timme, armarna kändes lätt vibrerande och svetten öste av mej, då var jag sliten.
Jag körde sönder två motorsågar och något uppretad var jag. Stockar stora som telefonstolpar lyfte jag bort i ren ilska.
Jobbet ska göras så det är bara att bita ihop, men det är inte önskvärt med dessa stopp 03,00 på natten, kroppen tror nämligen inte att den ska jobba, den tror att den ska vila. Den slits alltså mellan verklighet och det djupt rotade arvet. Stackars kropp ;)

Mollie lämnades på dagis vilket verkligen inte spär på det goda humöret för fem öre. Hon trivs inte alls just nu, personalen gör så gott dom kan givetvis, men det räcker inte för lilla fröken. Hon skriker varje morgon när jag lämnar och det trots att jag stannar kvar och leker en stund och att hon då är lugn.
Det är ledsamt och jag hoppas att det vänder tillbaka lika fort som det kom. Uthärdning i två dagar till sen väntar semester.

Jag körde hem med ljudet av min skrikande dotter i öronen, inte kul att lägga sej med en känsla av att hon inte har det bra. (Vilket den förnuftiga mamman vet att hon har)
07,30 -09,45 det var den sömnen det. Jag vet att man överlever med lite sömn men det är inget som rekommenderas med så få timmars vila, jag pressade mej lite till och fick en liten liten lur till innan jag gav upp och klev upp.

Kaffemys utan barn var något som unnades vid middagstid, sittandes på trappan och prata om skjortknappar, barn och framtid.
Samtal som inte hela tiden blev avbrutna av att ett barn pockar på uppmärksamheten, det är man inte van vid minsann. Jag njöt

Hämtning av mys på dagis och det hade gått bra, vilket var skönt. Hon var pigg och glad.
Vänner kom på besök och kreativiteten öste ur dom små ännu en gång. Jag gillar det och jag ogillar det.


Jockarp.

torsdag 25 juli 2013

Hetare än hetast...


Lite tjej, små underbyxor ;)


Jag har nu kommit på ett sätt att slippa vakna efter nattskiften och hålla på att göra ner mej i rädsla över att jag inte hittar min dotter. (som är trygg på skalbaggen)
Jag sover alltid med mitt mys vid min sida, alltid utom just efter dessa skift. Det har hänt ett antal gånger att jag vaknat och inte vetat var hon har varit. skräcken har spridit sej och förvirringen har varit total.
Men nu har jag då kommit på ett sätt.
Jag byter helt enkelt rum. Så när jag vaknar, så är jag på en helt annan plats och då funderar min hjärna över det och tänker inte så mycket på vad myset är, hjärnan sätter samman de rummet med att jag ligger där själv. Jag vet att det är fel att luras men hjärna har varit tvungen att luras annars hade det lett fram till hjärtsnörp.
Sovning i tre timmar sen tyckte min kropp att det var nog och det var det med, hett som i helvetet var det när jag vaknade.
Jag lider sällan av värmen men när jag slocknade totalt utslagen i ett par joggingbyxor så var det ganska hett när jag slog upp dom grönbruna.

Kaffe på altanen i ett försök att dra igång hela kroppen, en dusch och sen in mot stan. Myset hämtades och vi drog med vänner ner mot stranden i ett försök att finna lite svalka.
En mycket trevlig eftermiddag sittandes i ett par solstolar och samtalande om livet följde. Barnen åt glass och lekte med små båtar vid strandkanten.
Jag längtar efter tiden då man kan sitta med en bok eller en tidning i lugn och ro och lyssna när vågorna sakta rullar in mot land, när man avslappnat kan lura till en timme till doften av solkräm och tång när man inte behöver vara på sin vakt hela tiden.
Den tiden kommer, jag hoppas då att jag har vett att uppskatta den.
När vi lämnade stranden hade det tunnats ut rejält med folk. Men visst, stranden ekade inte tom precis.
Tankar på blåsiga och kyliga höstdagar for igenom huvudet. Då när man packar väskan med fika och åker ner till en helt öde strand. När man njuter av varje lite sekund av ensamheten. Den tiden den kommer med snart, kanske till och med för snabbt ;)


Vi hade en fin dag och klagomålen var få.
Jockarp.

onsdag 24 juli 2013

Havsdissning...





Sol och bad på Hälleviksbadet, havet i all ära men ibland är det skönt att hänga vid poolerna för att slippa all sand överallt.
Massa mys och givetvis intogs lunchen sittandes på en filt i gräset. Jag tror faktiskt aldrig att jag ätit så mycket mat på en filt någonsin som jag gjort i år. Jag gillar det. Maten bestod av pastasallad och helgrillad kyckling alla åt och njöt. Lättlevt.
Mollie gick igång på vattenrutschbanan, jag var inte lika glad som hon, jag har lite problem med att släppa taget om henne, jag tror inte att hon klarar allt, vilket hon nu faktiskt ser ut att göra ;) Hej hönsmamma.

Även badkrukan av stora mått stora fröken Vilhelmsson hoppade i mellanbassängen, graderna kan kanske legat mellan 20-25, gränsfall för mej men för min dotters skull fick jag bita ihop och hoppa i.
Den minsta lilla bassängen kunde dom busa i själva, det krävdes ju förstås uppsikt från mammorna, men det var ändå så att man kunde sitta i solstolarna en stund vilket var skönt. Mollie tuppade av och sov på filten i gräset en timme vilket var behövligt hon var väldigt aktiv. uppvaket gick fint, från filten via en flaska vatten skrattandes ner i bassängen igen. Det är så det ska va.
Glass är ett måste på sommaren så innan avfärd hem så slank det ner en glass från en pinne. Lika självklart som glass är en varm sommardag är det ju med kvinnor klädda i klänning, jag älskar det och i går fick jag minsann möjligheten att känna känslan av att ha en klänning på mej. Mitt sällskap hade nämligen en klänning vilken jag nu tog tillfället i akt att prova. Jag tyckte jag blev söt i den men mitt sällskap flinade och mumlade något om att det var ovant och olikt mej. På något vis tolkade jag de som om jag inte bar upp den så bra, men jag kan ju ha fel ;)


Väl hemma åkte löpskorna på. 8 km skulle avverkas och det i 27 grader gassande sol. Det gick overkligt bra, pigg som en mört sprang jag och tänkte på blommor och då främst på en daggvåt röd ros. Jag gillar tankar som inte är självklara, jag hade nämligen ingen fundering alls på morgonen när jag klev upp om att jag skulle tänka på rosor under eftermiddags löpningen.
Mollie var som ett kreativt monster när jag kom hem. Hon fyllde på vatten i sin stövel och sen gick hon ut på altanen och målade med vatten, jag gillade allt förutom själva vattnet i stöveln. Efter det skulle hela vintermunderingen på. Ibland fattar jag verkligen inte vad allt kommer ifrån.
Älskade tokunge.

Jockarp.


tisdag 23 juli 2013

Mognad....



En ledig måndag då solen var i toppform vilket även smittade av sej till fröknarna Vilhelmsson.
Vi drog till stan, en kopp kaffe och upphämtning av trevligt sällskap sen var det dags för stranden. Varmt i luften, kallt vattnet och ganska mycket folk. Så såg läget ut. Vi parkerade oss på en gräsplätt och hink och spade åkte fram, grävningssuget var stort. Vi plockade tång och la i spannen, Mollie kallar det för kartong, hon är så söt när hon säger det så jag frågar henne gång på gång vad det grönbruna i vattnet heter ;)
Fika, givetvis hade vi packat våra säckar fulla med godsaker, melon, vindruvor, kex och macka. Lättlevt är ordet som flyger förbi.
Vi gungade och blarrade med folk och vipps var det eftermiddag, tiden går minsann och det i en väldig fart.
Myset slog dit i bilen hem så jag fick bära henne in i sängen. Sjön suger.

Kvällen var vi bortlovade med hela klanen Vilhelmsson/Jönsson. Vi skulle fira min far som fyller år idag. Restaurangbesök stod först på listan. Jag tog en sallad och myset tog en köttbulle med pommes frites hon åt upp nästan allt, resterna klapp jag, faktum var att jag åt upp allt som dom andra inte orkade. Den där löpningen gör mej till ett gluppskt monster, jag äter allt i min väg och jag tycker det är helt okej.

Efter maten var det teaterdags på skottsbergskagården, en vackra innegården i grannstaden Karlshamn.
Teatern för året var Pippi långstrump och det var bra. Den fösta akten var lugn och fin, den andra akten blev det mer fart och fläkt, mer sång och dans och det gillar jag. Men samtidigt var det mer skrämmande och är man inte så gammal så var det nog för skrämmande till och med. Myset satt med stora ögon och kikade spänt på allt som hände. Hon gillade det och hon satt uppkrupen i ett tryggt knä tillhörandes kusinernas mamma :) Jag hade utantid från myset alltså.
Efter två timmars lyckad teater lämnade vi stan och åkte hem.
Berget var så otroligt vackert när vi närmade oss byn. Vi åkte över vesan där nu sädesfälten närmar sej mognad, doften av dessa mognande fält är makalös och då speciellt på kvällstid då luften är fuktigt. Beskrivningen är svår och jag vågar mej inte ens på ett försök. min första tanke var, fuktig mjöl doft, men näää den känns inte tillfredställande, den doften kommer man endast i kontakt med vid denna tiden av året och den måste dras in live ;)



Jockarp.

måndag 22 juli 2013

30+

Stövlar på :)


Femtimmars nattsömn känns efter jobbehelgen. Men när söndagen kommer lättar det alltid lite, det är psykiskt. Man vet att ledigheten ligger runt hörnet.
Vi har haft ett par tuffa pass på jobbet, väldigt varmt och piskan på ryggen hela tiden att vi skulle producera och producerat har vi gjort. full fart med knappa resurser. Utmaning alltså.
Lite haverier råkade vi ut för och det krävde lite mer av oss.

Mollie har hängt mycket på skalbaggen och det har varit ömsom sol och ömsom mörka moln. Det är mormor som lämnat och hämta henne, allt för att hon ska slippa tidiga mornar och allt för lång tid i stan.
På eftermiddagarna har dom plockat vildhallon på berget och varit på stranden, ungefär de jag skulle gjort om jag vore hemma.
Med sin dagisfröken hade hon gått över bron i stan och hälsat på människor hon kände, även glassbåten hade fått ett besök under helgen. Tydligen hade dom åkt bussen tillbaka till dagis. Hon har det bra mitt lilla mys. inget snack om den saken inte.

När jag kom hem från bruket blev det löpning en sväng, jag kände att hela kroppen skrek efter en tur. Det var kanske något varmare än jag trodde, 30 plus och 8 km löpning. Eftersvettningarna gick inte att hejda, det dröp av mej. Gosse vad gott det var.
Jag hämtade mitt mys som för dagen hade sommarklänning och vinterstövlar på sej. Jag älskar min dotter, hon är helt underbar. Leendet sprider sej och  jag ser säkert supertöntig ut när jag leendes står och ser på henne. Men vem bryr sej? Inte jag i alla fall.

Vi gick sakta hem och vi småpratade om allt som hänt och vad vi skulle göra. Det var biltvättsdags.
I början var myset rädd för högtryckstvätten, men nu går det jättebra, nu tvålar hon in kärran och jag kör tvätten, hon fnittrar när en vattendimma sprider sej över hela hennes lilla kropp. Det var helt underbart att göra en så enkel sak ihop som att tvätta bilen, jag hade saknat henne och hon hade nog saknat mej med lite tillbaka ;)

Tvätta tvätta ;)


Jockarp.

söndag 21 juli 2013

Polis och färg...



Bråda dagar, ja dom där tolvtimmars passen på bruket dom suger verkligen. Just nu suger dom musten av mej och dom suger även lite extra mycket nu när det är sommar, sol och 30 grader varmt.
Vem vill tvingas sälja sin kropp då?

Extra trött blir man av att veta att klockan ringer 04,40 samtidigt som man är ute och rumlar i sommarnatten till sena timmen. Men jag har haft underbara sommarkvällar nu.
Festival med vänner och barnen har varit på ett ganska välbalanserat humör. Vi har bara strosat runt ,vi har ätit festivalmat och glass. Jag har njutit av en god kopp kaffe till utsikten av människor av alla dess sorter. Jag har njutit av vackra damer, bekanta, främlingar och jag har njutit av mitt lilla mys. Livet har tett sej lättlevt i det avseendet.

När vi åkte hem en kväll så ballade myset ut i bilen och skulle tvunget ha vatten, flaskan låg i kofferten så jag fick stanna på en parkeringsficka intill vägen. Hej polisen. Japp dom hade nykterhetskontroll och jag körde alltså självmant in i kontrollen. Blåsningen gick bra trots att jag hade munnen full av Mariekex. Polisen och jag skämtade lite och han såg det som en bonus att jag kört in till kanten och hjälpte till med deras statistik :)

Mer då, jo jag har blivit bjuden på en väldans fin regnbågstårta. Anledningen var så klart att boken var klar. Allt går ju att fira. Samtidigt som jag fick den fina tårtan fick Mollie en hemmasydd klänning, hon älskar klänningar och jag älskar hemmasytt. Det känns så ovant, så lyxigt så gammeldags och samtidigt känns de som att det är en tanke och kärlek bakom plaggen, den känslan infinner sej inte ofta när jag är på HM inte.

Tanken som slog mej är att jag tycker väldigt mycket om människor i min närhet som kan saker som jag inte själv kan, jag ser upp till dessa människor och jag ser något vackert i det. Jag har vänner i min närhet som är fantastiska musikanter, jag ryser av att se och höra dessa människor spela och sjunga, jag känner kärlek.
Samma sak är det med människor som kan det här med att sy, att skapa och nå ett resultat som jag själv förmodligen under en livstid inte skulle lyckats med att göra, det ser jag som vackert.
Människor som kan sätta färg på en tavla så den blir intressant ser jag som vackert.
Tja allt jag inte kan själv är otroligt vackert.
Hm givetvis slog tanken mej om någon tycker samma sak om mej. Att jag gör något som är vackert i någon annans ögon.... Okej färdig snurrat om det, just nu i alla fall ;)

Vad det gäller kläder så har jag fått några fina tröjor på jobbet, bland annat den där fina rosa tröjan. Men jag fick minsann en till men den hade jag lite svårt att sätta färg på, men efter lite diskussion och hjälp från en vän kom vi slutligen fram till att den klassades som brandgul, coolt.


Ny tröja ;)
Jockarp.

fredag 19 juli 2013

Festival igen!

Och vem är du då?
När jag hör ordet glass de första jag gör när jag slår upp ögonen på morgonen så tänker jag, detta blir en lång dag.
Det blev det med men inte lång på ett negativt sätt som jag tänkte på morgonen.
Glassen byttes mot en macka och en apelsin vilket var glädjande. Förmiddagshäng hos mormor stod på mysets schema, för mej stod det tid med mina löparskor, vilket var mer än behövligt. Jag har längtat. Det var inte det behagligaste vädret, 23 grader varmt och en sol som vräkte ner från en klarblå himmel. Jag drog upp på berget för att söka skugga, tre km sen var jag i stan och under dom kilometrarna var jag vansinnig.
Vår kommun har en fin miljöstation men lik förbannat finns det folk som kör ut med stora svarta sopsäckar i skogen och dumpar sitt avfall där. Jag blir galen över det, låt mitt berg vara ifred.
Jag stillade mej och drack lite vatten och fortsatte sen min runda över vår fina bro och hem till byn igen, svett jovisst.
Myset sov middag och jag brunade mej lite på altanen. Livet var bra enkelt och allt ter sej väldigt lätt dom dagar när jag springer. Jag mår bra helt enkelt. Härligt.

In i bilen och mot Karlshamn och Östersjöfestivalen. Restaurangbesök med vänner, myset åt sin favoriträtt vilken just nu är pommes frites, jag tog en sallad, vilken var god men lite väl liten, efter 13 km löpning krävde min kropp mer, så jag fick hjälpa till med att tömma dom andras fat med.

Mysfaktorn var hög när vi gick på stan med våra små glada barn. Vi tog en sväng in på gallerian och Mollie fick ännu en klänning att lägga till kollektionen. Det går ingen nöd på henne inte ;)

Karnevalståget drog förbi, det var väldigt hög volym och inga hörselkåpor hade följt med, jag fick hålla för öronen på myset vilket hon inte som väl var hade något emot.
Vi festade loss ordentligt, glass och kaffe på torget och en liten stut med popcorn trycktes ner.
Jag pratade med kända och okända människor vilket var trevligt. Leende människor vart man än vände sej, Festivaler när dom är som bäst.
Hemgång 22,30 vilket var för tok försent för en skiftare som skulle ställa klockan på 04.45.
Men livet ska ju levas och upp kom jag ;)

En viss förkärlek till Rosa elefanter...

Jockarp.

torsdag 18 juli 2013

Bamsekram....

Naken på stan ;)



Uppstigning, frukost och påklädnad i full fart.
Staden och lekplatsen väntade. Myset och jag skulle agera kompisvakt. Mollie kamrats mamma hade ärende som inte lämpade sej att ha barn med på.
Vi hade en helt ljuvlig morgon i parken, båda tjejerna gungade så högt så dom tjöt och skrattade så det hördes över hela stan ;)

Efter leken tog jag en tjej i ena handen och den andra lilla tjejen i den andra handen sen gick vi genom stan. Människor som vi mötte frågade om jag fått tillökning, nja inte då men man kunde ju skoja lite i alla fall. Småstadslyx när människor känner igen en och dom har full koll på att jag bara har ett barn.
Jag surrade med massa roliga människor och vi surrade om det mesta, det var allt från travtävlingar, resor, böcker, statyer och så givetvis barn.

Den andra mamman kom och fikasuget var ett faktum. Ännu en vän slöt upp till kaffet och ärendet var att få en signerad bok. Gladeligen ställde jag upp på det.

Mer bok, ja, det kretsar väldigt mycket om den just nu i mitt liv (av förståliga skäl såklart.) När jag lämnat myset på skalbaggen och skulle åka mot bruket så kom min samåkningspartner uthoppandes ur bilen och öppnade sin famn för mej. Han hade tårar i ögonen, jag tackade för bamsekramen och frågade lite försynt och käckt vad som var hans för dagens tankar och funderingar som gjorde att det mynnade ut i den stora känsliga och härliga kram.
Han hade läste en mycket bra bok som förvred hans hjärna och sas sej giva så mycket eftertanke. Han berättade vissa delar i boken som knockat honom, då när en känsla av avsky kommit över honom. Han berättade om ren skär kärlek. Jag förstod vilkens bok det var han läst och det gjorde mej väldigt glad över att höra hans åsikt om det hela.
Ett antal gånger sa han att mina föräldrar ska minsann vara stolta över mej. Jag frågar mej dock om så är fallet. Utveckling på de kanske sker en dag, men nu är inte rätt tid för det.

Jobbet var helt sjukt jobbigt. Tvärstopp och skyfflande av flis i en timmer gjorde att fyra atletiska arbetare svettades som små elefanter. Humöret hölls på topp och ett och annat skrattanfall gjorde det hela till ett lite mer festligt inslag.
En spann vatten dracks upp sen var vi på banan igen :)

Är det nån fisk där i?

Jockarp.

onsdag 17 juli 2013

Rosa, rosa...



Ett glas utspilld mjölk, ja så började dagen. Om det är en olycka kan jag ta det men när det sker med vett och vilje har jag väldigt svårt att hålla styr på mej. Men med en dotter som vaknat på fel sida så ville jag inte spä på det mer. Jag ignorerade hennes beteende och torkade upp mjölken. När jag berättade om händelsen för min mor informerade hon mej om att det var min favorit sysselsättning under min barndom, hmm okej vissa saker går i arv, tydligen ;)

En helt för mej okänd människa har läst min bok. Att höra henne beskriva boken gjorde mej rysligt glad. Hon hade inte hört om mej eller händelsen innan. Just en sån läsare jag letat efter.
Jag var glad över att ta del av hennes feedback.

Gårdagen förlöpte annars i ett härligt gung, allt kändes rosa på något märkligt sätt. Jag var tillfreds med mycket och möjligt att det ser ut som att jag saknar energi men så är inte fallet, jag är fulladdad men jag har den under en underbar kontroll. Jag njuter av att känna det.
Lugnet som infinner sej när dom små bitarna faller på plats en efter en och läggs som ett härligt vackert pussel.

Dagis ja, det är inte optimalt de som sker under sommaren det vill jag ju lova. Men igår blev jag faktiskt lite kär när jag skulle lämna myset.
Det var gnäll och tårarna sprutade om min lilla dotter när hon skulle lämnas, men den underbara tjej som kom mej till undsättning förgående dag var även på plats i går. Hon gjorde myset intresserad av något och så tog hon henne bara. Hon tystnade och tittade nyfiket.
När jag ser fröknar som förstår sej på hur det känns för mamman att lämna sitt gråtande barn och ser till att det blir så smärtfritt som det möjligen går, ja, då blir jag faktiskt lite kär.
Rätt tjej på rätt plats helt enkelt. Må hon vara på plats även idag.

Jobbet var också rosa, jag fick en ny tröja, den var jättefin och rosa. Jag hade dock tyckt att de vore roligare om den hade passat min kollega som är väldigt manlig med tillhörande ölmagen, en rosa tröja på den kroppen hade ju helat klart gjort min dag ;)



Jockarp.

tisdag 16 juli 2013

Semestertider = Kaos....



Jag slog upp ögonen och myset log mot mej, jag frågade om hon sovit gott och om hon var redo att möta dagen. Det var hon, min följdfråga blev vad hon ville ha till frukost. Macka eller yoggi. Svaret blev banan. Ja ibland blir man förvånad.

Efter banan intaget så drog vi till stan, lite lek hos en kompis innan det var dags för skalbaggen. Tjejerna lekte doktor och det verkade vara en lek som passade, inga lipattacker, eller gnäll överhuvudtaget.
Jag blev bjuden på kaffe på uteplatsen, vilket jag var mer än nöjd med ;)

Skalbaggen ja, oj säger jag bara, det var nya ansikten vart jag än tittade, jag blev helt yr, av den känslan funderade jag över hur mitt mys kände det. Hon skulle ju bli lämnad där. Hon satte sej som ett frimärke på mej och jag räknade med att det skulle bli tufft att komma därifrån. En smidig fröken kom mej till undsättning. Jag måste säga att jag älskar handlingskraftiga kvinnor och dagisfröknar.
-Kom Mollie så vinkar vi på mamma.
Efter det gick det alldeles utmärkt att släppa mammas trygga famn. Må det fortsätta så här hela semestertiden på dagis tack.

Jag åkte tidigt till jobbet, möte med chefen, trevligt och det bjöds på chokladbröd. Vi fick en genomgång om hur läget var på fabriken och på vår avdelning.
Efter det var det dags att ta tag i dagens sysslor. Varje ställe som kunde krabba gjorde det. Jag gillar utmaningar men när det går i en hastighet så man inte hinner att slicka sej om munnen blir jag tjurig. Det ropades på mej på komradion hela tiden och jag sprang som en tok, vilket jag tyckte var bra när jag väl parkerat mej i soffhörnet efter kvällens pass. Träningen avklarade liksom.

Jag och min samåkningspartner hade än en gång ett mycket givande och intressant samtal till och från jobbet.
Han gillar när jag öppenhjärtat beskriver kärlek för honom, gaykärlek. Han tycker om när jag utvecklar vissa saker som hänt och som händer i mitt liv. Jag tycker att det är skönt att blurra om det och trots ålderskillnaden på 25 år så förstår vi varandra och har mycket utbyte av varandra. Det är jag glad för.

När jag väl kom hem så sov mitt mys, dagen hade varit tuff på skalbaggen.
Och jag fick en stor lust att se Ingemar Bergmans film tystnaden.
Men jag motstod faktiskt frestelsen.




Jockarp.

måndag 15 juli 2013

Småsyskon....



Det pratas nu väldigt mycket om lillebror och lillasyster i palatset, Mollie har långa utläggningar om just dessa personer, (som då inte finns) varför blir det så då? Hon pratar väldigt ofta även om pappa, farmor och farfar. Hon har inga ansikten på dessa personer och jag tycker det är märkligt att de pratas så mycket om dom. Som väl är har det inte kommit någon fråga från mitt mys än, vad dessa personer finns. det tycker jag är skönt.

Vi tog en förmiddagskaffe hos min bror och myset drack oboy, det var gott det. Lite pill i borgen och eldande i pannan, varmvatten för mysets kommande bad förbereddes. Vi tog det piano helt enkelt.

Jag roade mej lite med att läsa i min bok, jag läste bara till sidan 16 där jag stötte på ett stavfel, sen blev jag sur.
Jag vet att det finns fel i den och det är bra, jag är ju liksom inte ofelbar och jag tycker nog att det vore otrevligt om så skulle vara fallet.
En sak som jag uppskattar väldigt är det att dom människor som läst boken ser olika saker i den, en del ser till det grammatiskt, andra ser till min poetiska sida och givetvis ser ju alla till min berättande sidan. Det är ju hela grejen liksom.
Jag frågar alla som utvecklar och "tycker" om den om  den är lättbegriplig, alla har hittills svarat ja på den frågan. Det gör mej såklart väldigt glad.

På tal om boken så fick jag hembesök under gårdagen och när besöket vände hemåt så lämnade även tre böcker Jockarp. Så ska det va! Den ska ju läsas.
Vi hade en mycket trevlig fika och vissa samtal gjorde att liv och död gav mej en annan syn. Det är tuffa men givande samtal, konstateringen var att livet är skört.
Under dessa samtal somnade myset i min famn, underbar känsla.

Vi fick besök av kusin och av ett par andra nära vänner under kvällen, en social dag alltså, precis som det ska va en dag innan semesterslutet.

Denna sortens målning uppskattas :)

Jockarp.

söndag 14 juli 2013

Asken öppnas...



Jag undra ja om det finns något vackrare än att se sin dotter på morgonen, när hon kommer gåendes nyvaken och håret i en enda stor ruffs. När hon kommer lullandes på nyvakna vingliga ben med famnen full av gosedjur och en vattenflaska. Jag möter henne och hennes kroppspråk skriker, ta upp mej mamma. När jag lyfter upp henne i famnen och drar in doften av ett sovvarmt mys.
De enda jag kan göra är att le när jag känner att skinnet på mina armar knottrar sej av tanken på hur grymt lycklig jag är som har lilla fröken i mitt liv. Allt runt om kring försvinner, jag befinner mej bara där, jag befinner mej i nuet och jag njuter.

Vissa dagar består frukosten av makaroner, jag njuter av att det är så. Vem ska tvinga oss på en gröttallrik bara för att det är morgon. Jag blir glad av mysets icke rutiner. Att hon kommer med egna förslag till olika saker att hon bryter invanda vanor. Det känns mer än bra ;)

Solgasset var extremt och solstolarna intogs. Parkerade i flera timmar gjorde skinnet sådär härligt gyllenbrunt. Barnen lekte i sandlådan och det är väl bra märkligt att leken oftast går bättre när mammorna är en bit i från.
Hettan var grym vid middagstid så på en filt parkerade mammorna sej under körsbärsträdet. Det är bara speciellt utvalda damer som får äran att ligga med mej under trädet och se molen sakta glida förbi mellan lövverken. Det var super mysigt och inom fem sekunder satt två små tjejer och hoppade på sina mammor. Säg det lugn som varar ;)

På kvällen var vi bortbjudna till en gammal vän till mej, barn i samma åldrar busade och skrattade. Vi föräldrar hade en trevlig afton utan rusningsdrycker vilket jag ser som glädjande.
När bus bytts mot bråk och skratt blivit tårar kände jag att det var dags att bryta upp och åka hem med mitt mys. Trötta barn kan lätt bli skadade barn, jag vill inte att det ska hända mitt mys något.


Kom och plocka körsbär i min trädgård.

En dag att lägga i asken med braiga dagar helt enkelt.

Jockarp.

lördag 13 juli 2013

Rörd till tårar....

Vi från landet badar ofta i fontäner ;)


Frukost på altanen, det är ju så det ska va. Äntligen är det lite värme på morgonkvisten. Vi njöt av en lugn förmiddag i byn.
Ett spontanbesök av en gammal klassar och hennes dotter betydde kaffe. Vi surrade en stund när myset sov middag. Jag blir så väldigt glad över dessa besök. Människor som skänker mej en tanke och faktiskt kör inom, fler borde göra så, jag borde göra så....

Eftermiddags häng hos tant N och hon fyllde på alla min neråtgående depåer, jag var fulltankad med energi efter besöket och de skulle sedan visa sej att dom skulle bli sprängfyllda innan dagen var slut. Jag fick en vacker releaseblomma med tillhörande kort som jag så klart blev överväldigad av. Så gulligt att dela min glädje över boken. Rörd.

Och tvättar håret ;)

Jag lastade sen in myset, mormor och morfar i bilen och körde till Kristianstad. Ett lopp skulle springas. Eftersom jag tvivlar på mitt psyke vad det gäller varvlopp så tog jag bara en 5 km runda. Tiden var god den blev 24,21. Myset busade i lekparken medans jag sprang. Hon tog även sej ett dopp i fontänen ;)
Under loppet snurrade tankar i huvudet, tankar och ord som människor delat med sej av.
Nu är det så att människor som fått min bok har börjat höra av sej. Jag blir så oerhört glad av att få höra vad som tycks om min debut. Givetvis är det lättare att ta åt sej av god credd och det är det enda jag fått.
I går fick jag rader som.

"En sträckläsning av din bok tog mig strax över tre timmar. Har precis vänt sista sidan... Sitter i vårt uterum och har lite träsmak i häcken och en lite suddig känsla i ögonen. Även om jag visste en hel del av vad som hade hänt via din blogg så var det mycket nytt med. Ett par tårar och några klumpar i halsen hann jag med under resan. En bra bok ska kännas som en resa och inte som en transportsträcka till slutet. Du kan vara stolt över din skapelse, jag kunde inte hoppa av tåget innan mål! Tack för resan! Kram!"

"Är på s 53...Men måste pausa nu. Barnen är hungriga...som om jag bryr mig...jag är i din värld....S 53 är helt klart bland det vackraste jag läst i hela mitt liv. <3"

"Tusen tack för boken! Jag har inlett min semester med att sträckläsa den! Är imponerad och så rörd."

 "Jag har följt dig, gråtit, berörts och häpnat...över din styrka och beslutsamhet!
Du ska vara stolt. Stolt och glad!"

Ja vad svara man på såna vänliga rader? Jag blir rörd till tårar.
Jag är så väldigt tacksam för att det verkar som att mina läsare förstår mej och att boken är lättare att läsa än jag själv trott.
Jag somnade som den gladaste och stoltaste lilla pricken i hela universum i går.


Torkar i fårskinnet ;)
Lättlevt :)


Jockarp.

fredag 12 juli 2013

Beslutsfattare....

Ögonhänge ;)


Ponnytämjaren kom på bullfika, vi pratade Falsterbo horse show, tokiga hästmänniskor, bok och myset.
Trevlig förmiddag alltså.

När sällskapet lämnat borgen drog vi mot stranden, myset somnade i bilen så jag hängde på parkeringen en stund så hon fick vila.
Fika och sandgrävning pysslade vi sen med i fyra timmar. Det var isande kallt i vattnet, men upp till rumpan vågade sej myset ut i alla fall. Tuffingen.
Svåra samtal för dagen och ibland kan man känna en obehagskänsla i kroppen som egentligen inte är befogad, den liksom kommer för att man känner sej lite missförstådd.
Jag är för öppen ibland och jag vänder på saker som kanske inte nödvändigtvis behöver vändas på. Men sån är jag.
Känslan jag hade var inte trevlig och jag var tvungen att göra något åt den.



Bättre blev det.
Jag fick ett mess av en person som sa sej inte få något gjort på grund av att hon läste en bra bok. Det var min bok hon läste. Givetvis blev jag väldigt glad över dom raderna, konstigt vore det väl annars.
Jag fick styra upp med bokskickning och även hembesök och bokförsäljning styrdes upp. Det är trevligt att få besök och prata bok. Att vara författarinna är ett mycket socialt jobb. Det gillar jag.
Min nästis kopplades in på mailproblematiken på hemsidan och givetvis löstes problemet omgående.

Aftonen bestod av grill och altanhäng, mer människor som ville läsa bok kom, det var fullt upp i det Jockarpskapalatset. Myset drog till mormor och morfar på kvällen så jag fick utantid från henne, den användes oavkortad till att styra upp och sanera inomhus.
Tvätt, disk och lakansbyte. Oj vad alert ja är när jag väl sätter fart.
Myset kom hem och hon somnade omgående och jag såg minsann en film. Den hette Ego och var intressant och även lite tårdrypande. Kärlekssaga javisst ;)
Ett något betungande beslut fattades även under kvällen. Men ibland vill det till för att förstå vad som är känslor och vad som är tanke.

Här är en som inte behöver fatta några beslut...


Jockarp.

torsdag 11 juli 2013

Mörka moln?

Fruktstund ;)


I går hade jag en av dom ljuvligaste dagarna på bra länge. Vi tog bilen mot Järnavik och vidare därifrån skulle vi ta den lilla båten ut till ön Tjärö. Båten hade precis gått när vi kom så vi roade oss en timme med att ligga på bryggan och titta på småfisk och maneter.
Under denna timme ringde en reporter som var nyfiken på min bok. Fem frågor om boken besvarades och jag bjöd även med fröken journalist till att gå med mej i prideparadtåget. Ju fler desto roligare ;)

Ön då, jo barnen var helt underbara, vi hade en tvillingvagn och jag puttade det bägge små. Väskorna var fyllda med godsaker så lunchen hägrade så fort vi nått land. Pastasallad, rökt makrill och skinka stod på menyn. Mums på de.
Vi slog oss ner på en filt på en liten gräsplätt bland klipporna, havets vågor rullade in bredvid oss där vi satt och åt. Barnen åt med god aptit och sen väntade mys och bus. Dom hoppade från stenar och dom rullade runt på filten bredvid mammorna som låg halvnakna och småpratade i det härliga solgasset.
Sol byttes ut mot vind och småregn, vi fick skyla bakom några buskar och barnen stoppdes ner i vagnen med en handduk som dom lindades in i. Jag rullade lite och pang så sov bägge två som små klubbadeoxar. Mammorna fortsatte att njuta av livet och när kidsen sovit färdigt åkte bullpåsen fram.

En heldag utomhus och barn på ett strålandehumör gör livet så enkelt, precis så som det ska va.
Finns det inga mörka moln på min himmel nu eller vad händer? det känns ovant på nåt sätt men väldigt skönt.

Hemma i borgen väntade kuvertskrivande för mej. Det är dags att börja skicka ut boken till väntande läsare.
Jag vet att det är problem med mailen på hemsidan, men jag hoppas att de ska lösas inom kort. innan den är fungerande går det bra att maila mej på Leonoravilhelmsson@hotmail.com eller skicka några rader på facebook om man önskar att få en kråka satt av den stolta författarinnan i sitt exemplar av boken.
Jag varnar dock för taskig handstil ;)


Vänner ;)

Jockarp.

onsdag 10 juli 2013

Andningshål och kramar...

Krälande....


En omtumlande dag. Jag hade svårt att smälta att jag har en bok som jag själv skrivit i min bokhylla. Svårsmält var även alla vänliga ord som jag fått på min väg och hjälpsamma människor som hjälper mej sprida min hemsida och informationen om min bok. Tack alla ni underbara.

"Mormor och morfar" lämnade gården, det var underbart men kort att vara fåraherde, men nu har vi testat de, det var helt klart inte riktigt vår grej.
Fåruppfödaren kom och hämtade hem dom igen och han passade även på att köpa en bok av mej ;)

Min vän och hennes dotter kom på besök, jag behövde lämna borgen lite och få lite luft och släppa tanken på allt som hänt.
Men innan det blev utflyktsdags kom min polisvän inom på en snabbfika och en bokhämtning. Mysigt. Älska spontanbesök när jag har tid.
Hon körde mot Sölvesborg för att hålla ett förhör och vi lastade bilen och körde till Karlshamn. Målet var en exotiskvärld. Det var mycket intressant, ormar långa som min bil och håriga spindlar trängdes med vandrande pinnar, apor och krokodiler. En salig blandning alltså. Jag har alltid haft problem med orm, det räckte att någon sa orm så höll jag på att göra ner mej i brallan. Men nu så, nu är jag stärkt i mitt psyke och jag fejsade dessa slingriga och i mina ögon obehagliga djur.

Vi tog en tur till lekplatsen mellan polishuset och psyket, även tingsrätten ligger på gatan och den passerades. Minnen väcktes klar och med tanke på den dagen det var igår så var det massa konstiga saker som for igenom huvudet. Det var på datumet åtta år sedan jag föll pladask för en kvinna som var så ljuvlig men som senare visade sej vara något helt annan. Jag var glad att jag hade min vän nära mej och när jag bad om en kram så fick jag det utan krusiduller. Kramar är bra och ibland känns dom livsnödvändiga. Igår var dom just det.

Efter lekplatshänget åkte vi till fiskresturangen i Vägga. Jag tog en delikat pastasallad med kräftstjärta och räkor, myset åt lax och potatismos. Det var en mysig lunch med glada men trötta barn.
Hem och lite altanhäng och fortfarande hade jag inte öppnat datorn. Det var skönt men det killade lite i fingrarna.
Kvällen bjöds det på grillat hos grannarna, det börjades med att fira min bok med skumpa, jag och barnen drack kolsyradsaft. Det var gott det med ;)
En dag som var märklig men ändå väldigt lättlevd. Med människor i min närhet som jag bryr mej och som även gör det samma med mej. Jag flinar till lite och känner lycka fylla min kropp.

Livsnjutare ;)

Jockarp.

tisdag 9 juli 2013

Författarinna ;)

Många böcker....;)

Som jag väntar och längtat till den dagen. Till den 8/7-2013
Men det skulle visa sej vara ett svettigt jobb att vara författarinna. 34 lådor böcker anlände under gårdagen till palatset. Dom skulle lyftas in. Palatsets trappor är väldigt vackra men dom är lååånga. Men jag kände inte efter, jag kände dock svetten rinna ner från tinningarna.
Jag valde istället att njuta av känslan och vilken känsla sen då. Den ska jag inte ens försöka förklara med ord. Det är omöjligt. De var ljuvligt, underbart, vackert och helt magiskt att lyfta upp 993 böcker innanför dörrarna. Böcker som det stod mitt namn på. Hua jag ryser.
Anledningen till att det var det antalet böcker var att 7 stycken åkte direkt upp till kungliga biblioteket i Stockholm, bara det liksom. Det är grymt stort.

Jag bjöd min kära bokmorska och vän på stekt fläsk och löksås, är det fest så är det. Vi pratade såklart om boken och om känslan. Vi pratade om tvivlet. Det är fullständigt normalt och jag ska inte tvivla. Jag lovade mej själv där vid köksbordet i går att jag inte ska låta mej slås ner. Folk får tycka vad dom vill om boken och om mej. Det jag gjort kan ingen ta ifrån mej. Jag har skrivit en bok och jag är stolt, nöjd och väldigt glad över det.

Mollie var på ett fruktansvärt dåligt humör redan på morgonen och det höll i sej ända tills kusinernas mamma kom och hämtade henne för lek. Tack för den brytningen.
Mer jobb gällande boken skedde under eftermiddagen. Först blev det en sväng till posten för att skicka iväg en bok till min bästis i norr, när det var avklarat väntade fotografering, min nästis som fixat hemsidan behövde mer material, det blev som vanligt fina bilder och hemsidan färdigställdes. Adressen är underregnbågen.se Välkomna dit. Jag är tacksam om jag får hjälp med att sprida den vidare.

Kvällen blev behaglig jag bar förvisso upp alla lådororna för ännu en trappa men myset somnade tidigt, så jag kunde jobba ostört. Jag fick trevligt besök vilket var bra. Jag var uppe i varv efter dagens händelse så jag behövde landa lite och landa gjorde jag. Ungefär samtidigt så vaknade myset och var pigg som en mört. Natten blev lång eller ska jag kanske säga kort.


Min nästis är en grym fotograf. Tack ;)

Jockarp.

måndag 8 juli 2013

Strandhäng....

Småfisk...
¨

Lite luft i cykeldäcken sen bar det av mot stan och stranden. Myset var vid gott humör och satt sjungande om bockarna bruse bakom mej på barnsadeln. Jag andades in friheten. Livet ler mot mej just nu och jag ler tillbaka.
Jag pratade med en för mej betydande person häromdagen, vi pratade om hur dåligt jag faktiskt mått. Min beskrivning började med.
-Jag mådde så dåligt så jag kunde varken vara vaken eller sova. En mycket bra formulering på det hela kom vi fram till. Nästan så det var lite synd att jag inte hade de med i boken ;)
Hur som helst så är jag så långt i från den känslan som man möjligen kan vara just nu. Njutfullt är bara förnamnet liksom.
Rulla runt, rulla runt.


Stranden ja, nja det var ju inte supervarmt i vattnet, men upp till knäna gick jag. Lagom. Vi hängde med en glass och glatt busandebarn fyllde våra närhet. Samtal är viktiga och samtal har blivit livsnödvändigt för mej. Jag mår väldigt bra av att prata. Speciellt om saker som man inte just nu kan påverka, där när man får se tiden ann. Intressant och mycket hypotetiskt alltså.

Tanken slog mej först att vi skulle ta och gå på picknickkonserten i stan på kvällen, Caj Karlsson, Eldkvan och Caliaisa  skulle spela och vädret var ju på topp. Men ett mess om förfrågan om en löprunda förändrade en konsert till en svettig runda i löpskorna i stället. Härligt och vi var minsann inte sämre än att vi slog två flugor i en smäll, vi sprang till konsertplatsen, så lite gung och känsla av den mysiga aftonen fick vi.

Hem och avsurrade om det mesta startade vi grillen, grillad korv är helt klart underskattad. Men två mils cykling och 13 km löpning var aptiten stor. Myset fixad med salladsplockande, hela kostcirkeln ska med ;)
Efter det tabberaset stod sovning på schemat. Myset somnade omgående och jag angrep glasspaketen. Först la jag upp glass på en tallrik men jag ångrade mej kvikt. Singel som man är så får man ju äta direkt ur parketen. Vilket liv va ;)

Man måste kramas ibland ;)
Idag är en dag som jag bara ska njuta av. Kom inte i vägen för det gott folk.
Jockarp.

söndag 7 juli 2013

Rymning...



Gräsklippning och fårjakt, det var förmiddagssysslorna i palatset det. Jag tror tyvärr att det blev slutet på sagan vad det gällde "mormor och morfar" vi kan inte ha får lösspringandes i byn. Det funkar inte så och kravallstaket förstör själva idyllen.
Jag fick vackert ta in dom bägge fårskrällena i trädgården och dom började med ens att ligista sej. Upp i sandlådan för spridning av avföring, vidare hoppning till körsbärsträdet och naggning av det. Björnbärsbusken blev tilltuffsad och luktärtorna nertrampande. Kul.

Lite andrum blev det när vi drog ut i blåbärsskogen, Det var hett som tusan och vinden var svag på berget. Myset gick fram som en ångvält bland riset och fyllde sin lilla plastmugg hon hade med sej. Stora blåa vackra bär. Härligt.
Ohärligt var psykbrytet som kom innan hemfärd. Så var det mysiga förstört liksom. Det var tröttheten som slog till konstaterade jag snabbt när mitt mys somnade inom fem röda när vi väl var hemma igen.



Utvilad tog vi oss in till stan och festivalen epicentrum var nära. Sista dagen och jag har många minnen att tampas med men jag överlevde och efter varje år går det lättare. Jag valde att istället för att bli bitter över dagen och att det inte blev som det kanske borde. Så firade jag att det var åtta år sen jag kom fram till att jag var gay.

Vi strosade runt och givetvis skulle myset upp i karusellerna, jag var måttligt road, Surr och blurr med folk. Det är konstigt ändå, ju längre kvällen lider ju fler är det som vill snacka, må det bero på intaget av alkoholhaltiga drycker tro?
När Lasse Stefanz drog i gång på stortorget åkte mysets jacka av, hon skulle dansa och hon skulle se när klänningen flög runt för vinden. Hon är söt min lilla sockertopp ;)

Vi tog en härlig promenad vid hamnen och slog oss ner på en parkbänk och tittade ut över den fina bron. Den var för kvällen upplyst och jag har inte sett den tänd innan, det var otroligt vackert. Jag och mitt trevliga sällskap jag hade (förutom Mollie då) satte oss på en parkbänk och samtalade om för oss viktiga saker. Jag är glad över dom människor som finns i mitt liv dom som förstår och dom som jag lätt kan förstå. Det är så allvarligt men samtidigt så avslappnande. En lycka i min kropp sprider sej, underbara känslor.


Jockarp.