Festival....

Och där ut mot vägen satt jag och dinglade med benen ;)

Betald träning, ja jag må väl fått världens bästa jobb jag. Trappträningen på bruket under gårdagen den var grym. Vi har mycket saker i luften och mycket under jorden, jag var överallt och jag njöt faktiskt när jag sprang som en skållade råtta och styrde upp problemen på anläggningen.
Bra väder och bedårande utsikt över östersjön åt öster och böljande fält åt väster. Efter utfört jobb satte jag mej 20-30 meter upp i luften på en greting som hängde rakt ovanför den svarta hårda asfalten. Jag bara njöt av allt vackert.
Jag kunde inte låta bli komradion och sa till mina jobbarkompisar att jag hade en toppendag på jobbet. Att det är ju så livet ska va.
Knäppskalle var deras ord om det hela.
Jag bryr mej inte, jag har lätta dagar i livet just nu och ingen ska fördärva dom för mej, jag ska njuta så länge jag kan och gärna lite längre.

På vägen hem från jobbet läste jag upp några rader för min samåkningskamrat, det var några rader som jag skrev till en dam häromdagen.
Jag är en obotlig romantiker och jag gläds av att glädja andra fina människor. Min samåkningskamrat fällde en tår på grund av mina rader. Jag blev rörd av att jag kunde få honom, en äldre herre att tappa fattningen. Bra där Leonora!

Jag åkte och hämtade mitt mys på skalbaggen och det blir nu ett uppehåll på dagisfronten. Semester nån vecka för min del. Härligt.
Vi tog en sväng inom våra vänner och gemensamt drog vi ner till stan. Marknaden fyllde hela stan med folk. Vilken känsla. vi gick tio meter sen tog det stopp, surr med människor man kände, tio meter till och sen upprepades det hela tiden. Jag älskar killebomfestivalen. Det kommer bli en fin vecka detta. Ett lite mörkt moln är en årsdag som infaller just denna veckan. Men jag får försöka slå bort mina Aspergers syndromer. Siffror är ett elände för mej. Hua.

Ett litet minimoln som var lite åt det mörkare hållet var även det att min bok blivit försenad från tryckeriet, något vajsing med maskinerna bromsar hela produktionen. Jag har ingen panik, än finns det tid, men det hade varit förnämligt att ligga och ruva lite på den här hemma innan boksläppet. Låta den sjunka in liksom.

Uttröttad av för tok för lite sömn den senaste veckan slocknade jag ett par minuter vid nattningen av myset. Men jag tog mej samman och gick yrvaket åter upp, Dagen var inte riktigt slut än. Jag kräver bra avslut på dagarna och det kan man inte bara somna ifrån. Hur skulle det se ut?

Ohh hattarna på sne ;)

Jockarp.