Semester igen....

Hur många har inte gått förbi en skulptur eller ett konstverk massvis med gånger utan att överhuvudtaget reflekterat över det. Jag har gjort det i alla fall.
Och det hände återigen häromdagen.
Jag till och med smekte på skulpturens stjärt och gav en barnslig kommentar om det.
Jag hade förmodligen inte skänk den en vidare tanke om det nu inte var för att en kvinna på facebook delade med sej av en bild över just den skulpturen. Visst var väl det märkligt. Vilket sammanträffande.
Men med det vaknade nyfikenheten i Leonora Vilhelmsson. Jag vill veta allt om verket, vem som gjort det, när och vad syftet var.
Det visade sej att det var gjort av en man vars namn är Folke Truedsson som kom från Kristianstad. Men varför finns hans verk i Sölvesborg?
Det var inte lätt att få fram fakta men det verkar som att den är från 1946. Men kom den till vår stad då?
Jag tror minsann att jag ska försöka komma med på en stadsvandring i stan nån kväll så jag kan stilla min nyfikenhet.
Foke Truedsson var tydligen en känd snubbe, ett av hans mest kända verk är den 100 kvadratmeter stora väggreliefen i betong i Radiohuset i Stockholm från 1962-65.
Han är lagom flummig för min smak och han uttalade sej på ett intressant sätt om sej själv och sin konst

"När man riktar sig inåt anmäler sig en för mig påtaglig verklighet, som jag aldrig kunnat bortförklara. Jag upplever den som mystik, som dynamisk kraft eller som en mäktig tystnad, som ett tidlöst flöde av rörelse - liv. Bland mångfalden av upplevelser är det för min del dock dessa immateriella värden, som jag är mest angelägen att ge uttryck åt.”
"Formerna skall uttrycka eller bidra till att skapa en atmosfär utanför formerna. Det är det som är själva innehållet. Om man vill att det skall finnas en mening med konsten är det viktigt att skapa en atmosfär som påverkar människan."

Spännande rader det där ;)

Sommarben. Plåster, plåster...

Annat händer det klart i livet, sista dagen på jobbet innan en liten semester, jag har jobbat fyra dagar i sträck nu så det var minsann på tiden att jag blir ledig.
Medans jag jobbade och slet så var myset på smådjursutställningen inne i stan, hon ställde ut sin lille hund. Det verkar gått bra och hon tog det på fullaste allvar. Kopplet på och hårt hållande i snöret. Bra där.
Eftermiddagen blev det psykbryt och lek. Allt annat kan man ta utom ett långvarigt psykbryt när man klivit upp innan fem på morgonen. Jag höll på att bli tokig. Men en kram senare kändes allt bättre. I bland är man svag.
Kaffe i trädgården och mys under körsbärsträdet, bären är nu mogna och dom smakar gudomligt.
En mils löpning ställde hela mitt psyke på plats igen. Jag är så otroligt stark just nu så att graderna låg på 23 och svetten öste av mej var inget jag direkt brydde mej om.

Kvällsaktiviteten för myset var lite fårskötsel och att måla med kritor på altanen. För min del blev kvällen svårsmält, jag fick ganska sent ett mail om att min bok kommer att anlända till det Jockarpska palatset på måndag senast klockan 13,00.  Stort, grymt, pirrigt. Känslan liknas vid den man får vid förälskelse. Skön känsla.


Jockarp.