Vuxenfilm...

Bästa löpvädret ;)

Ännu en löprunda, jag var något stel efter milen dagen innan, men efter ett par kilometer kändes det som vanligt, jag var stark och glad.
Det blev en lätt asfaltsrunda inom stan och det kändes lättare ju längre jag sprang, regnet öste ner och det är ett av mina favoritlöpaväder. Friskt och lättsprunget. Jag kostade på mej en liten ökning i tempot den sista kilometern, det är bra, jag tuffar till mej. Jag är inte rädd för väggen längre. Tanka som snurrar är.
- Det finns inte en chans att jag ska nå väggen på en runda som är mindre än två mil.
Den känslan är grym. Jag är ju i läget nu att jag kan ta en "liten" runda och att den slutar på milen. Det är hel great det .

Vem där?

Myste Vilhelmsson hade sovmorgon, uppstigning 08,30, bra där. Men med den sena uppstigningen böjar kampen mot klockan, hon får absolut inte sova middag för då sover hon inte på kvällen. Det är en avvägning och beslut som måste fattas det får vägas på lilla vågen och det varje dag.
Tråkmånsvädret medfördet bokläsningsmaraton i soffhörnet. Vi drog igenom alla dom nya böckerna som vi lånat och det var trevliga böcker, lagom med text och precis lagom tjocka.
Jag började läsa på min nylånade bok, namnet på den var "Listers och Sölvesborgs Historia" Av Hans Milton.
Det var en intressant bok och även sättning, omslag och fakta om vilket papper boken är skriven på intressera mej väldigt sen min egen bok nu ligger i tryck.
Myset tvingade mej även att hjälpa till att göra ett halsband, jag fattar inte varför man säljer pärlor med tillhörande band där bandet är tjockare än själva hålet i pärlan, hur tänker man?

Vi tog en sväng till kusinerna, vi hade saknat dom och det var ömsesidigt, det blev fika och en massa bus.
Myset lämnades sen hos mormor och morfar och jag skulle ut på vuxensaker.
Fatta det då. Jag och en annan mamma åkte på bio. Hur konstigt är inte det då. Helt utan barn, mycket märklig upplevelse, men helt ljuvlig.
Jag njöt varje sekund i biosalongen där jag satt med popcorn och vuxet sällskap.
Det var nästan så jag kände för ett (likt Ronja Rövardotter) vårskrik.  Det hade nog inte spelat någon roll vilken filmen var, det var liksom känslan i sej. Frihet.

Ett litet mys ;)

Livet var på topp när jag åter kom hem till byn. Och sämre blev det ju inte när jag såg att jag hade fått hjälp med tvätten. Tack för det.
Lättlevt.

Jockarp.