lördag 10 augusti 2013

Jazz och minnen....

Min stora tjej ;)


Likt musik så kan drömmar också vara väldigt vackra och få en på gott humör, men det kan även vara precis tvärt om.
Drömmen som gjorde mej något illa till mods när jag vaknade handlade klart om min dotter.
Hon ramlade över en kajkant någonstans, nej hon kan inte simma, varken i verkligheten eller drömmen. Jag mådde inte bra när jag vaknade, trots att hon låg precis intill mej.
Jag drömmer även ofta om att jag själv faller, obehaget på det är stort. Innan drömde jag nästan jämt om att tänderna ramlar ut. Jag fattar det inte. Vad är meningen med att drömma obehagliga saker. Vem bestämmer det liksom?
Hur ska man klara var glad och positiv på dagarna när nätterna ibland plågar en så hårt?

En löptur rådde bot på min usla start och det blev en förnämlig tur. Jag lyssnade på Ulf Lundell och två låtar snurrade min värld lite extra, den ena som heter -Jag hade en älskling en gång- Den plågade mej grymt efter separationen från min ex fru. Jag var ju då gravid och Uffe sjunger då rader som
"Hon åkte till Irland i maj och jag tog hand om hennes två hundar.
Hon kom tillbaka med en öppen famn.
Hon sa: Räck ut din hand, jag vill att du blundar. Och hon tog min hand och la den tätt mot sin mage.
Hon sa: Nu är vi en del av ett under.
Jag hade en älskling en gång.
Mörkt hennes hår, mörk hennes sång"

Hon tog min hand och la den tätt mot sin mage. Hon sa: Nu är vi en del av ett under.

Fy fan säger jag bara jag har mått så dåligt över just det. Det att allt skulle vara så underbart, kvinnan i mitt liv skulle lagt sin hand på min mage just då och hon borde begripit att vi var en del av ett under.

Under löprundan kom jag på mej själv med att sjunga med och faktiskt njuta av just dom vackra raderna som plågat mej så hårt innan. Läkningen känns nästan slutförd.
Den andra låten som varade i 15 minuter var Connemara, jag rös från topp till tå under hela låten.
Med dessa känslor är det inte svårt att träna. Jag bara längtar tills nästa gång. Rolig känsla det där.

Mollies nya dagis vid namn tusenfotingen gillar jag redan och vi har ju inte ens börjat där än. Det plingade till i telefonen och ett mail hade kommit från dagis. Där fick man diverse bra att ha information till exempel på vilka barn som fyllde år och vilka som skulle skolas in.
Så enkelt att nå ut till föräldrarna. Nu väntar jag bara på en Facebook grupp med så att man kan skriva och sjukanmäla eller ta upp andra frågor som rör hela dagiset. Nytänk på det.

Myset sov middag i sin nya fina säng i sitt nya fina rum. Hon är stolt och jag är stolt.
Detta fortsatte sen så nattsömnen intogs även den i det nya rummet, jag fick ett nytt rum jag med på köpet. Nu är vi uppflyttade en aning i palatset.

Men innan sovningen skulle vi på jazzfestival på Hällevik. En vacker sommarkväll med mycket sång och glada människor. Mollie, hennes kusin, morfar och jag for ner.
Även här gjorde sej mitt förflutna påmint. För tre år sen tog jag av mej mina ringar just denna helgen på grund av att jag var svullen av graviditeten.
Dom kom aldrig på igen.
Ibland avskyr jag verkligen mitt braiga komihåg.

Kvällen var i alla fall trevlig och jag träffade många människor som jag uppskattar att jag fått lära känna. Jag stötte även i hop men Mister Alexandersson, mannen som lyssnade på mina behov om en förskola med obekväma öppettider.
Vi var sugna på ett längre samtal så en promenad ligger nu åter nära till hands.

Min lilla sommarflicka ;)


Jockarp.

2 kommentarer:

  1. När man ger saker och ting tid så händer det. Tänk vad stark detta har gjort dig. Mollie i egen säng. Minns hur vi kollade på kortet på lillan på fårfällen alldeles ny! Du har fått ett annat liv - inte så som du tänkte det men ett bättre!

    Plötsligt händer det L! Kram

    SvaraRadera
  2. Vilken resa du gjort!!! Jag är absolut en ny trogen följare, inte bara pga allt det tuffa och svåra du gått igenom utan även för vilken stark, inspirerande, kärleksfull och god mamma du är. Dina fina inlägg om din lilla dotter, er vardag och er så nära relation berör mig väldigt djupt.. Det får mig att tänka efter och vilja vara lite mer än extra, den allra bästa mamman för min son!

    SvaraRadera