onsdag 7 augusti 2013

Priden-13

                                                                                                                                                                                                 

När allt inte blir som planerat är det bara till att gå vidare
Jag skanderar;
- Allt har en mening när det inträffar saker jag inte kan påverkar.
När jag skulle lämna byn för färd mot huvudstaden med bilen packad med böcker så får jag plötsligt ett mail från Rfsl:s Ordförande Ulrika Westerlund om att det blivit problem med det administrativa gällande min bok och försäljningen av den. Allt var klart men sen blev det oklart.
Jag avskyr när sådant inträffar och jag ser det som väldigt besynnerligt. Själv ser jag mej som en person som står vid mitt ord och jag trodde givetvis att en sån seriös organisation som Rfsl också stod för sitt ord.
Men nepp, det verkar inte så.
Små sur drog vi till Stockholm i alla fall och det blev en fenomenal vecka.
Vi var på utflyt varje dag. Vi var på Junibacken, skansen, Waldermars udde och såg Bruno Liljefors utställningen, vi var på Carl Larsson utställning. En dagstur till Birka, vilken jag varmt kan rekommendera. Guiderna var grymma och jag lärde mej så mycket nytt. Vackert var det med ute på björkön.
Vi gick en guidad tur i hovstallet vilket var intressant, bilar och hästvagnar visades upp. Mollie tyckte att stallkatten Oscar var roligast.


Vi åt delikata middagar och även löpning var något jag pysslade friskt med, jag sprang nästan varje dag och rundorna varierade i längd beroende på om jag hittade eller inte. Lokalsinnet är kasst, vilket jag kom fram till på en av mina turer att det var viktigt att min nästa kvinna i livet måste kunna vägleda mej rätt. Det är ett måste helt enkelt;)






Parkhäng på Östermalms Ip vilket jag kunde spotta till från lägenheten, helt sjukt, världens bästa läge helt klart.
Jag hängde med mina vänner från Lund, vi är familjer nu även om konstellationerna ser olika ut så är det så och vi har barn som en gemensam nämnare, vilket är supermysigt, vi prajdar liksom på deras villkor nu och det är bra och moget.
Jag träffade på en polis från grannstaden hon var förövrigt en av dom som gjorde hembesök hos mej och Mollie när min ex fru fått fnatt och anmälde mej för allt mellan himmel och jord.
Polisen köpte ett ex av min bok vilket även Eva-Lena Janson gjorde. Denna kvinna sitter i regeringen och var tjenis med Jonas Gunnarsson som hade en interpellation i mitt ärende. Dom bägge hade pratat om mej vilket var bra. Jonas hade missat helt att jag skrivit en bok som berör ämnet, men nu vet han alltså det :)

Paraddagen blev bra, det var 60,000 som gick och 600,000 som stod och klappade och tjoade längs gatorna.
Jag gick med familjen Lund i Regnbågsfamiljerna, vilket kändes lämpligt.
Mina sommargrannar ropade glatt från trottoaren och även en kvinna som läser min blogg berättade det när vi paraderade förbi. Jag gjorde tummen upp och log. Sanslöst egentligen att hon lyckades se mej bland alla dessa underbara och stolta människor.
Min mamma slöt upp med oss och gick den sista biten tillsammans med sitt barnbarn, sin dotter och hennes vänner. Känslan går inte beskriva.
Jag kan bara önska att fler människor ska få uppleva det jag fått möjligheten att uppleva under två paradtåg.
Min mamma är stolt över mej.
Och jag över henne.


Vidare lämnade vi min mamma på tågstationen och  myset och jag drog väster ut. En timmes bilresa, hum eller tre ska jag kanske säga. Jag snurrade runt i stan ett tag innan jag kom på rätt köl.
Väster ut och till vänner som betytt väldigt mycket i mitt liv. Kramar och tjuvnyp i form av gliringar är vad som bjuds när vi drabbar samman. Underbart.
Dessa vänner som är så långt borta men trots det så grymt nära. Jag tror det är bra att avståndet mellan våra byar är 54 mil. Vänskap på ett annat plan liksom.
Ett par dagar ihop med våra familjer laddade mina batterier så dom stod på max.
Stark så att jag kan stå emot angrepp på vad som helst som ställs framför mej. Go känsla det.

Ja, så sammanfattningen blir väl att dessa veckor passar utmärkt i asken med braiga dagar :)


Jockarp.

1 kommentar:

  1. Hallå där och hej!
    Såklart jag såg dig eller nått (Blicken dras alltid till glada skrattande brudar)
    Fast det är ju helt sanslöst att jag mitt bland alla dessa glada, goa och helt fantastiska människor, faktiskt få syn på dig...
    Du/ni dök ju helt enkelt bara upp :)
    Åh jag som aldrig kan ha munnen stängd måste ju givetvis hojta till…
    Letade efter dig/er i parken för att säga hej och förklara att jag inte är någon tokig galning.
    Men det lyckades ju uppenbarligen inte.
    Får bli till nästa år!
    Ha det bara bäst!
    Varma kramar till Dig och Myset.
    //Monica

    SvaraRadera