Sol och regn....

Med eget rum kommer egna regler. målabok i säng..

Löpning med min vän, det var ett tag sen så nog tusan var det välbehövligt. Vi blurrade om det mesta och jag berättade om mina bekymmer med att inte ha någon att uppvakta. Det är inte roligt alls. Jag köpte förvisso blommor till tant N för lite sen men det är ändå inte samma sak.
Jag ska på en lunchdejt i veckan och tanken har slagit mej att jag ska ta med en blombukett, men kanske är det att ta i lite väl mycket ;)
Framtid är ett hett ämne som vi diskuterar när vi springer vår runda som tar oss över bron i stan.
Vi gillar att vara rustade inför val och beslut som ska fattas. Det är spännande att vrida och vända på allt.
Tunga ämnen som död och sjukdom gicks även igenom och hela min hud kryllade sej när hon berättade om ledsamheter som hänt i hennes liv den senaste tiden.
När man sätter det i perspektiv till vad som händer och sker i ens eget liv så ter det sej väldigt petitess aktigt, jag har ett bekymmersfritt liv anser jag då. Sunt. Japp.

Kusinerna kom på spontanbesök och ville klart se mysets rum, hon är ivrig att visa upp det. Så söt och stolt. Jag blir helt varm inombords när jag ser mitt lilla mys visa upp sina saker. Hon är nöjd och glad mitt barn.
Middagsvilan varade i två timmar, jag slumrade lite jag med. Det kan bero på all springning den sista tiden, eller att hösten är på väg in. Jag blir ofta lite hösttrött.
Hur som så fick jag inte ligga allt för länge, livet går ju. Mer pysslande hemma och det är trevligt att se att vårt vardagsrum nu börja se ut som ett vardagsrum och inte ett lekrum. De flesta saker som det står myset på finns nu på hennes rum. Det känns lite vuxet, nästan som om det inte finns några barn i borgen, men det gör det ju ;)
Och det märktes minsann, fyra, fem bryt under dagen gjorde att mammapsyket testades ordentligt. Ett kom i bilen efter att vi varit på fiskrestaurant i Karlshamn. Maten var god och vi hade en trevlig stund, men som sagt så kom ett hysteriskt bryt på vägen hem.
Andnigen var god och volymen på Winnerbäck blev om något lite väl hög.

Ett bryt till i sängen sen började hon fnittra istället, fnittret gick över till samtal med sej själv, jag låg som en tennsoldat och spelade död i hopp om att hon skulle tröttna och somna. Min plan gick inte så värst bra.
Dessa tillfällen vore det supertrevligt att inte vara ensam mamma.

Ödlor i pannan ;)

Jockarp.