fredag 20 september 2013

Brev ska skrivas....

Liten bebis ;)


När jag började kila stadigt igen så kom jag och min sambo överens om att vi skulle skriva ett brev till varandra om vad som var viktigt i livet. Vad vi tycker är viktigt nu och vad vi ser för positiva och negativa saker hos varandra. Brevet ska sen inte läsas förrän nästa år och då får vi göra en utverdering om hur vi ser på saker och ting just då, om det är samma saker som är viktiga. Det brevet ska vara klart till den siste september.
Det går sådär för mej just nu. Jag har kommit fram till fem punkter som jag ser som viktiga i mitt liv. Men att föra över dom på hur dom stämmer eller inte stämmer det är svårt, jag vill gärna ha exempel på varje punkt. Utmaningsdags alltså :)

Vad jag kommit fram till det är i alla fall det att vara två vuxna är hälften så svårt och dubbelt så lätt.
Jag har alltid försökt att se det positivt med att vara ensam med Mollie, att vi haft vår frihet och att mitt ord varit hennes lag.
Och jag hörde faktiskt orden om att det är så enkelt att vara ensamstående med barn, så att jag skulle ha dåligt inflytande på andra kvinnor att dom helt enkelt skulle lämna sina män och vara själva med sina barn.
I det läget måste jag säga, att idioter finns det tydligen överallt. Kanske att dom som säger dessa märkliga saker borde testa själv.
För som nybliven sambo märker jag hur tufft jag faktiskt haft det innan. Livet är nämligen busenkelt just nu trots att det kommit in två barn till i mitt liv. Det är så enkelt så jag blir nästan lite skraj.
Det är två vuxna som hjälps åt med allt, jag är grymt ovan vid att komma hem och se hemmet nystädat, ovan vid att se att kylen är fylld med mat, tvätten tvättad och barnen kammade. Skulle detta utföras för en månad sen så var det jag som skulle gjort det. Jag skulle ha gjort det ensam. Nu är det annorlunda och jag är väldigt glad över det. Såna saker måste jag komma ihåg och uppskatta i vårt förhållande nu och för alltid.




Gårdagen innefattade en löprunda ut med Sölvesborgsbron, vissa dagar skulle jag kunnat springa hur långt som helst, i går var en sån dag. Winnerbäcks nya platta i öronen och soligt höstväder, vad mer kan man väl begära.
Men jag har annat som skulle styras med. Kristianstad väntade. Cd skiva skulle investeras och Ekohallen hade en massa bra att ha saker som de stod våra namn på.
Myset hämtades upp från tusenfotingen och schemaändringar gjordes, personalen är verkligen behjälpliga mot mej.
Eftermiddagsbus med studsmattehopp och såpbubblor, en eftermiddag som helt enkelt var ute. Jag gillar utomhusbus.
Småkyliga om fingrarna gick vi in och tog ett litet dopp i inomhuspoolen. Fantasin såg inga gränser, Myset började åka vattenrutschbana, en osynlig sådan :)
Trots en eländig Pms blev dagen hyffsat fin.


Jag bjuder på den ;)
Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar