torsdag 10 oktober 2013

Kurs....

Frossandet såg inga gränser....


Jag har dom senaste dagarna har jag haft näsan i en bok som heter arbetsmiljölagen.
En intressant och viktig bok, dock något svårtolkad, men det är ju dom flesta lagtexter.
Där det står skall ska man tolka det som skall och där det står bör ska man tolka det som skall.
Ja nog är det märkligt alltid.
Jag har befunnit mej på LO,s mark, en vacker sådan.
Runö kursgård ligger belägen i en bedårande miljö på en halvudde. Jag tog en morgonlöpning ut på udden och bredden där vatten möter vatten var nog bara någon ynka meter. Mycket vatten alltså.

Det första som hände på kursen var att vi skulle intervjua varandra två och två och sen berätta för resten av gruppen vad kompisen var för en filur.
Redan där tog allt en intressant vändning. Min intervjuare frågade om min familj och jag berättade att jag hade en dotter och att jag också hade en sambo och två små bonusbarn.
När min bordskompis skulle presentera detta sa han.
-Leonora har en dotter och en sambo och han hade två barn med sej.
Höpp höpp höpp. Sambon är en tjej fick jag då rätta.
Att min intervjuare tyckte att det som skett var pinsamt gick inte att ta miste på varpå jag kände att en snygg räddning vore på sin plats.
- Ja det är inte lätt med alla nya familjekonstellationer sa jag, vilket uppskattades och ett isbrytande skratt följde.
Jag dryftade det inträffade med min sambo och vi flinade, hon sa sen.
- Du kunde ju valt att inget säga.
Hmm förvisso men varför ska jag stå där och lossas vara ihop med en man, jag uppskattar inte samliv med män. Nepp så fick det bli och jag kände mej väldigt trygg i situationen.
Ju längre sen kursen gick så var det många som pratade med mej om mitt sätt att leva. Det är bra att människor tar kontakt och frågar. Jag svarar ju gärna.

Intressant tavla, varför bär kvinnan barnet?


Runö vimlar av kultur och historia vilket jag gillar starkt. Ett eget museum finns på kursgården och det var konstnärsvernissage vid eftermiddagsfikat. Det var mycket litteratur som snurrade på gården och jag såg glatt att min släkting Harry Martinsson haft en betydande roll. Hans och frun Moas böcker stod vackert i hyllorna. De var en skön känsla att det var så mycket konst och böcker, hemtrevligt på nått vis.
Nya möten och erfarenhetsutbyte är en stor del av dessa kurser. Underbara människor, vissa klickar det direkt med andra är det tvärstopp med. Jag gillar inte messersmitharna men jag börjar att lära mej hur jag ska hantera dom.
Maten var underbar och sammanfattning med ett ord blir frosseri.

Hemresa och längtan var stor efter familjen. Det var rekord på utantid från mitt lilla mys, det gick bra för jag vet att hon har haft det väldigt bra hemma i byn men längtan var trots det svår.
Nu är vi åter samlade och ska så vara ett tag....

Givetvis finns det en historia...


En nyttig och givande resa.

Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar