Med beröm godkänt....

Ett till att lägga i samlingen ;)

Kursen avslutad och hemfärden gick bra.
Längtan har varit svår denna gången. Det är värre när man har fler människor som man saknar.
Myset i sej är ju tufft att sakna och längta efter henne är enorm, vi har ju emellanåt levt likt siamesiska tvillingar. Visserligen har vi släppt lite nu och lever ett lite mer frånskilt liv.
Till min flickvän känner jag att kärleken växer sej starkare för varje dag som går och jag är glad över den känslan. Jag gillar att vi saknar varandra när vi är från varandra men jag älskar ju att vara tillsammans med henne.
Jag är glad över hennes små bilder och medelande som hon skickar till mej när jag är på utfärd. Jag känner mej uppskattad, att någon bryr sej om mej på ett kärleksfullt sätt.
Jag gillar att visa min uppskattning jag med, så nu har jag bokat lite trevligheter för oss och det utan allt för många barn inblandade.
Det krävs en del planering, men det är ju halva nöjet. Min tanke är att fröken flickvän inte ska få en enda liten hint om vad vi ska förrän det är dags. Jag får väl se om jag kan lyckas hålla tyst om det:)

Väl hemma möttes jag av ett mys som hade hela håret fullt med gummisnoddar. Ja det var inte bara hon, mormor och lilla hunden Sigge var även dom fullproppade med små tofsar.
När sagan läst och vi legat i sängen och myst ett tag var det så dags att höra hur dagarna varit här hemma från ett litet vuxnare perspektiv.
Detta togs över en bricka med ost.
Det har gått framåt och jag tycker att det gjort det med en väldig fart. Borgen börjar likna ett hem mer och mer igen. Ett rum kvar att röja och givetvis är det det största, men det är väl bara att kavla upp ärmarna och göra det.

Vi satt i soffan och blurrade och kaffet kokades inte förrän efter elva. Det är ett av dom bästa privilegierna med att vara vuxen, man går och lägger sej när helst man vill. I går ville vi inte att kvällen skulle ta slut.

Dagens agenda blir, röj, röj och förhoppningsvis badhus.

Jockarp