Ödmjukt....

Hehe, inte lätt att fånga ett blötdjur på bild...

Att vakna upp av ett barn som säger.
- Jag fryser och samtidigt känna värmen sprida sej längs med ryggen är en märklig känsla.
Mollie kom intultandes på natten, kröp upp i sängen bredvid mej och somnade.
Hon har varit klockren vad det gäller att hålla sej torr på nätterna, fram till nu.
Handukar fick läggas över lakanet och med det trodde jag att nattsömnen åter skulle komma.
Nepp, jag hann bara vända mej sen fick jag en spya på magen av ett annat barn :) ljuvligt.

Dagen blev i alla fall fin.
Vi har inneboende i borgen vilket är väldigt trevligt, nya bekantskaper av stora och små.
Frukostbordet var fullt av liv, älskar det.
Myset och jag blev sen lämnade ensamma ett tag och vi började att köra lite ved.
När jag gick med min kärra så slog det mej att det var ju så det var innan. Då var det bara jag och Mollie. Nu är det annorlunda. Nu väntar vi hem människor, det är härligt att vänta och längta.

Vi tog en löptur, jag var väldigt sliten efter långrundan föregående dag, men mördabacken angreps.
Jag hade sällskap för dagen och vi gick ut i ett högt tempo, det stramade lite och jag kände mej allt annat än pigg.
Men för att visa vem som är i god form så angrep vi alltså mördabacken.
Jag vill dela med mej av min erfarenhet och det är en underbar känsla när man nått sitt mål. Toppen på berget.
Men löparkompis för dagen kroknade men jag ser det ganska naturligt, jag sprang dock hela vägen och lät bli att tyka mej för att jag var starkast för dagen. Ödmjuk som få ;)

Mollie tog ett välbehövligt bad och det var mys och bus resten av dagen. Middagsbordet fylldes sen till bristningsgränsen av fina människor, just nu njuter jag väldigt.
Ett sömnigt mys slocknade redan vid sjusnåret och efter lite soffhäng så väntades det en natt på bruket för mej.
Kul.

Vattengympa...

Jockarp.