Premiär....

Jag börjar vänja mej vid att det är överfullt med folk i borgen. Gårdagen var inget undantag.
Det formligen välde in folk, frukostbordet var totalt proppfullt och visst är det kul, dock är det lite svårt att få dom i den yngre generationen att vara seriös och sköta morgonmålet.
Frukost avlöstes med förmiddagsfika, kanelbullarna var ett givet inslag.

Utomhusaktivitet i form av att mata hästarna. Det skrattas alltid mycket när hästmularna möter små barnhänder, underbart.
Vi pusslade lite och sjung ett par sånger. Det är mycket sång i vårt liv just nu.
Mer sång. När vi kom in i borgen efter utomhusvistelsen möttes vi av sjönsång och gitarrspel.
Det är en av dom saker jag ångrar att jag inte lärde mej som barn. Att spela instrument. Men visst man kan ju inte kunna allt.

Sen var det då dags för 36åringen att bli av med oskulden.
Det stundade surströmmingspremiär för mej. Just nu tycker jag att det är märkligt att min väg inte korsats av denna inlagda fisk innan.
Den riktiga premiären är tydligen den tredje helgen i augusti men vad spelar det för roll om det är augusti eller oktober.
Jag hade blivit itutad att det skulle lukta fruktansvärt när burken öppnades, jag blev uppskrämd om att doften skulle spridas och göra ett stort hål i ozonlagret, typ.
Jag tycker inte att det var så farligt. Besvikelsen var stor. Visserligen blåste det men jag fick ställa mej väldigt nära för att överhuvudtaget känna stanken. Ja, för stank det gjorde det.
Informationen om att det inte skulle smaka som det luktar hade såklart framkommit till mej.
Om det vet jag inte riktigt om det stämmer, jag tycker nog att smaken var väldigt snarlik lukten. Trots det att jag åt det med människor som älskar det och att jag med det hade alla förutsättningar till att faktiskt gilla det så var det inte riktigt min grej det där med surströmming.
Men nu har jag testat i alla fall.
Barnen hade inte alls några problem med lukt och smak vilket var bra. Mollie åt förvisso bara potatis och tunnbröd men hon satt i alla fall i lukten av fisken utan att säga ett pip om det.
Kaffe, kladdkaka och grädde till efterrätt, där grädden var väldigt poppis för lilla fröken Vilhelmsson ;)
Barnen slocknade i bilen på vägen hem från lister, det hade varit ännu en händelserik dag i våra liv.

Nu har lugnet lagt sej över Månsagården. Ordningen är återställd och vi har vinkat adjö till våra inneboende. De kommer kännas tomt ett tag men dom väntas besöka oss igen redan till jul vilket vi ser framemot :)
Själv ska jag packa resväskan för ännu en lite tripp. Vink Vink ;)

Jockarp.