Reservat....

Hit eller dit?

Det där med att ställa om klockan blev verkligen våra tjejers grej. Efter veckor med vaknande vid femsnåret så hände det något. Klockan sju den gamla tiden vaknade Mollie, dom andra fick vi väcka en halvtimme senare.
Vad hände liksom?

Frukost och sen packades väskan, vi var utflyktssugna.
Planen för dagen var att ta oss till naturreservatet Listershuvud. Det är ett av dom största reservaten i Blekinge och efter lite efterforskning tog jag reda på att troligtvis är det även den största avenbokskogen i Sverige.
Jag lärde mej om den Engelska källan, vad det var för något och varför den fick namnet. Det är fantastiskt vad man kan lära sej nya saker bara genom att förflytta sej en mil från Jockarp.
Vi hade svärmor och svärfar med oss och den sistnämnda berättade om hur det var förr, när han var barn. Det berättades om skidbackar och enebuskar. Jag älskar verkligen att jag får möjligheten till att ta del av andras historia.
Vi grillade korv och åt kanelbullar. Livet var sådär enkelt lättlevt.
Barnen sprang omkring och busad med pinnar och stenar, dom kissade mot buskar och klättrade över stengärden. Blommor plockades och vi lekte häst. Synd att klaga på den förmiddagen.

Blomplock ;)

När vi lämnade Listershuvud hade jag en önskan om att få se spraglehall även detta är ett naturreservat på lister. Med fröken flickvän som guide och vägvisare körde vi genom stora delar av dom minkagårdar som finns på lister. Vi svängde av mot Krokås och i änden på byn var vi framme  vid vårt mål.
På Spraglehall finns det ett gammalt stenbrott, tydligen är stenen väldigt passande som gatsten och städer som Berlin och Hamburg kan man nu sätta sina små fötter från stenar just därifrån.
Nu används delar av stenbrottet till utomhus konserter. Hur coolt är inte det.

På väg hem från Krokås körde vi inom blomsteraffären och köpte lite fröer, det kändes som om det var dags för att grotta ner fingrarna i ljummen jord.
Tjejerna och jag blev sugna på glass, så det slank minsann ner en mjukglass i våra små magar innan vi tillslut vände bilen mot byn.

Fröerna skulle i jorden omgående och alla hjälpte till. En kopp kaffe på det satt fint. Barnen tog av sej skor och sockar. Lilla fröken bonus utbrast;
- Vad härligt det är att vara barfota.
Jag kunde inget annat göra än att hålla med.
I ett svagt ögonblick när ingen såg dom små så målades Lille Sigge på ryggen i färgerna grönt och rött. Tjejerna gick in i lekstugan och det var där brottet skedde.
Sigge lille verkade uppskatta det men det gjorde inte jag. Leken tog slut och jag gick upp till undantagen med honom.

Allt kan bli en leksak...

Menyn för kvällen bestod av grillad lax och potatis. Myset Vilhelmsson åt glupskt som vanligt. Hon är en matglad liten dam.
Jag började med stora pannkaksgräddandet och Mollie skulle måla. Vi tummade på att hon skulle låta bli att färga sin hud med färgpennorna och jag trodde i min enfald att bus med det skulle utebli.
Nepp. Nu hade delar av bordet kladdats ner. Vad får hon allt i från och varför måste man måla på annat än på det som är legalt.

Halv sju gick hon in på sitt rum och somnade utan mej. Det var nog första gången det hände. Sagan uteblev alltså med det. Snyft.
Vad det gäller nappavvänjandet så går det bra mycket bättre än jag trodde att det skulle gå.
När hon kliver upp på morgonen lägger hon den på sitt nattduksbord och där ligger den. Vissa dagar säger hon att hon ska vila lite och går in och lägger sej med nappen i sängen, när hon snuttat färdigt läggs den tillbaka och hon kommer ut och fortsätter med sitt liv.
Jag är djupt imponerad av henne.

Jockarp.