lördag 14 juni 2014

Blixtra och dunder.....



Plock, plock...





Hmm. När dagen börjar med fight innan man ens slagit upp dom grönbrun då blir man less och man räknar på något vis att dagen ska fortsätta i samma anda.
Vi diskuterade det trotsiga beteendet under frukosten och det verkade som om våra känslor och lågmälda samtal anammades av dom små utan att dom ens närvarade vid frukostbordet under tiden det utspelade sej. Att deras undermedvetna sa till dom att nu är det nock. Nu är det skärpning som gäller, för dagen blev bättre och bättre.
Att vi tog hjälp av nätet för att lugna oss och få lite stöd i den turbulenta tiden var nog klok.
Jag har läst det innan och jag vet att jag ska vara glad över mysets trotsande för det tyder tydligen på styrka och självständhet.
Meningar som stärkte oss var dessa och dom känns som skrivna om Mollie ;)

"En del barn är alldeles ovanligt trotsiga, envisa, krävande och utmanande. De barnen är inte sällan tidigt utvecklade och är starka, fantasifulla och begåvade. De utmanar ständigt sina föräldrar (men brukar vara lätta att ha att göra med på dagis). Därför är det svårt och slitsamt att vara föräldrar till dem. Periodvis kan de skapa kaos och förtvivlan i familjen och de kräver ett extra starkt motstånd"
Ett trotsigt barn behöver motstånd. Det är inte fel att våga sätta stopp, bli arg och hindra barnet. Det är tvärtom viktigt, genom att ge motstånd hjälper vi barnet framåt i utvecklingen. Därmed inte sagt att vi måste ta alla konflikter - det kan bli outhärdligt många. Ibland måste vi  "välja våra krig".

Alltså ska man inte mesa för mycket, en plan är bra att ha och det bästa är om man följer den planen. Allt för barnens framtida trygghet och möjlighet till utveckling. Skönt att få det till sej.

Myset och jag hängde sen lite på egen hand vilket säkert var behövligt. Vi plockade jordgubbar och vi körde fyrhjuling.
Vi hade en middagsdejt vilket var väldigt trevligt.
Barnen lekte så fint tillsammans och det bjöds på fika med röda gubbar och goda gifflar. Mollie gick bananas på dom sistnämnda.

Inom affären en sväng på vägen hem. Fröken flickvän gick in själv och jag och tjejerna satt kvar i bilen.
Jag fick ett samtal när jag väntade i bilen från en kvinna som sa att det brann i vår länga.
Den isande känslan som spred sej i min kropp kan inte beskrivas. Mitt hem håller på att raseras och det av ett åsknedslag.......
Efter en stunds samtal kom vi fram till att det inte var palatsets längor som stod i lågor utan granngårdens vilket är obebott.
Skönt för oss och att ingen blev skadad var ju givetvis det bästa.

En tur med röjsåget innan middagsmaten som för dagen blev en utsökt torskmiddag sponsrad av svärfar, tack för det ;)

Ingen träning på fredagen den trettonde. Det kändes som ett bra och moget beslut.

Något mörkt...



Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar