Totalt bryt.....

Allt ska testas....

Det utlovades busväder och på grund av det ombestämde vi våra planer. Det vi skulle gjort i går ska vi göra idag i stället. Skönt att man har valmöjligheter.
Det resulterade i en hel dag ledig. Det skulle vi nu utnyttja.
Myset och jag hoppade på cykeln och trampade på ett par kilometer tills vi nådde den nya fina lekplatsen i grannbyn.
Jag träffade på en gamla klasskompis pappa, honom stod jag och blarrade en bra stund med medans Mollie flög runt och testade än det ena än det andra på lekplatsen.
Vi skulle givetvis gunga lite, först skulle jag gunga henne och sen skulle hon gunga mej. En helmysig stund.

Det började att dra i hop sej till regn så vi begav oss hemåt mot byn igen.
Mollie frågade mej under turen hem varför en del barn hade pappor.
Svaret på de blev att dom flesta barn hade pappor. Vissa pappor bodde med sina barn och i vissa fall så bodde dom inte med sina barn. Jag gick inte in på vad jag tycker om pappor som inte ansvarar själva för sina barn. Det kan vi diskutera vid ett senare tillfälle :)
Vi pratade vidare om att hon inte hade någon pappa och att det var så i vissa fall. Vi kom överens på vår korta cykeltur att en pappa inte behövdes i vårt liv. Tänk att vi var rörandes överens ;)


Vi åt lunch sen var det dags att dra vidare i livet.
Fröken bonus hämtades upp på förskolan och vi körde till Ekohallen.
Investeringen för dagen var en kylväska som vi skulle ha användning för på våra kommande utfäder.
Så vuxet på nått vis, jag minns så väl när min mormor packade den där kylboxen inför strandhänget.
Ägg och sill mackor var det ofta och givetvis en god kaka till efterrätt. Jag skulle bli väldigt glad om Mollie fick liknande minnen från sin barndom.

Från Ekohallen bar det vidare för att hälsa på en höggravid ponnytämjare.
Det var verkligen roligt att ses igen, det var på tok för länge sen vi sågs.
Vi gick en vända på hennes gård och kollade in stallen och hästhagarna innehållande hästar ;)
Det bjöds på rabarberpaj och nu var jag tvungen att synda. Jag höll ut i 11dagar med den strikta kosten, men nu fick jag alltså ge vika en liten bit.
Jag är ju inte med i tävlingen utan jag sympatiserar ju faktiskt bara så det svider inte så hårt på mej om jag gör ett litet övertramp.
Men fröken flickvän lät bli och höll sej till sin kvarg.
Bra jobbat.

Kvällen blev kaotisk.
Fröken bonus beställde mat som hon vid intagstillfället ratade. Ultimatum sattes. Ät den beställda maten eller stanna hemma från kvällens begivenheter.
Ett utbrott följde men hemma fick hon vackert stanna.
Det finns vissa regler och i det Jockarpska palatset tolereras inga som helst dumheter gällande mat.
Jag blev lämnad hemma med två hysteriska barn varpå även den tredje skulle få en lipattack, den kom efter att jag sett att lilla fröken Vilhelmsson rivit bort en liten bit av tapeten i sitt rum.
När jag satte mej ner och pratade om hur fel det var att pilla på tapeterna så dem gick sönder så förstod hon allvaret och hur fel det var. Tårarna kom.
Jag tror att hon förstod.
Så ja, med tre lipande och vissa högtjutande tjejer så koncentrerade jag mej på att andas, det pysslade jag med en stund.
Allt lugnade sej ganska snart och jag satte mej ner och pratade om både mat incidenten och om tapet incidenten med tjejerna. Nu hoppas jag bara att det hjälper. Men det får väl framtiden utvisa.

;-)

Nu väntar utfärd ;)

Jockarp.