Lekplatser....

När delar av gänget drog på inskolning drog myset och jag till undantaget. Vi drack en kopp kaffe sen var vi redo för lekplatsen i byn.
Vi gungade och det blev ett väldigt gnäll på mormor när jag satte i högsta växlen på gungan som hon och Mollie satt i. Jag såg paniken i ögonen på henne när hon skrek stanna. Myset och jag bara flinade, men visst förbarmade jag mej över henne och följde hennes önskemål, jag stoppade gungan;)

En ljuvlig släng av pms överskuggade mej under dagen och orden från fröken flickvän löd. Gå ut och spring en runda. Hmm efter en halv mara dagen innan behövde min kropp en vilodag, men humöret behövde att jag sprang. Så ja, det var lika bra att lyssna på min kloka tjej.
Jag tog en sväng på 12 km. Rundan gick över bron och det var väldigt svårt att andas där. Motvinden för dagen var kraftig.
Trots mitt långlopp dagen innan och de motvindiga vädret kändes det bra. Väldans bra till och med.
Jag funderar på om det har ett göra med att vädret blivit svalare eller kanske att anledningen är att det bara är 68 dagar kvar till loppet.
Jag kom hem som en ny människa efter rundan och jag var åter sugen på livet.

Duschen för mej och fröken flickvän packade en fikaväska. Utfärd väntade.
Vi hade en helt fantastisk eftermiddag. Vi åkte ner till stranden, barnen sprang genast ut för att känna på vattnet, dom tyckte att det var en aning kyligt. Men det var faktiskt några som trotsade kylan och sprang runt och plaskade.
Vi vände upp från stranden till lekplatsen i stället. Tjejerna lekte tillsammans och vi drack kaffe sittandes omfamnade under en filt på en bänk. Livet var så fruktansvärt enkelt just då.
Jag tittade ut mot havet och vågorna rullade höga in. Träden vajade kraftigt för den hårda vinden. Jag hörde barnskratt och bus och där satt jag bredvid den enda människa jag just då ville sitta jämte. Så lättlevt.

Hemfärd och bums ner i badkaret för att få bort all sand som kommit innanför alla kläderna då fröknarna "råkade" ramla i sanden. I mina ögon rullade dom sej varv efter varv ;)
Vi badade och fröken flickvän handlade.
Middagen började lagas och det var alla vår favoriträtt. Vilken toppendag.

En seg nattning för mej och myset väntade sen. Hon sa sej vara trött men hon kunde inte somna. Detta pratade hon om och jag fick upplysa lilla fröken om att det var enklare att somna om man höll munnen lite mer stängd. Det gick inte in och tillslut kunde jag inte annat göra än att dra på mina läppar i ett stort flin. Barn är helt underbara.
Slutligen tystnade hon och jag hörde att hon började slappna av, två sekunder senare sov hon som en stock.
Jag pussade henne försiktigt och gick leende ut från sovrummet.

Fröken flickvän tränade så jag fick lite tid i soffans hörn allena, det var verkligen ovant.

Dagen åker oavkortat ner i asken med braiga dagar.


Jockarp.