torsdag 21 augusti 2014

Nya kärran ;)

Tadaaa, vår nya skönhet ;)


Mollie drog till undantaget efter frukost, hon och mormor skulle till frissan.
Jag och fröken flickvän skulle till socialen för ett möte, så dit for vi efter att vi vinkat av lilla mini på förskolan. Lite tårar i fönstret men de hade gått över snabbt enligt personalen. Dom är ju proffs så bättre ställe finns ju knappt att lämna barnen på.

En trevlig kvinna mötte oss på socialkontoret och samtalet tog fart. Ju längre samtalet framskred ju tydligare blev det vad det faktiskt handlade om.
Hur vi än vände och vred på den information vi gav eller den informationen vi fick så blev slutsatsen hela tiden att barnen mår bra. Och det är just det som ärendet borde handla om.
Ju längre samtalet led kände jag ännu mer och ännu tydligare en irritation över att vi satt där vi satt och de statliga pengarna bara rullar iväg till ingen nytta.
Det finns faktiskt familjer där just socialen hjälper till och ser till att barnen får det liv som ett barn ska ha. Men i denna familjen finns inga större problem. Vilket anmälaren är fullt medveten om, de syns nämligen väldigt tydligt på vad anmälan handlar om.

Jag var tvungen att ställa frågan hur länge detta kan fortsätta. Hur länge ska denna person kunna hålla på att anmäla till höger och vänster. Ska vi behöva räkna med att vid jämna mellanrum bli kallade till möte till socialen för att en person har en förvrängd verklighetsuppfattning.
Kommer det att fortsätta kanske det är läge även för oss att gripa efter varje halmstrå och tolka allt sexuellt eller på annat sätt skevt.
Kanske vi ska börja anmäla så att ännu fler timmar går åt till meningslösheter istället för att det lägs på dom familjerna som behöver det.
Kanske vi ska anmäla varje vecka så man bara över öser socialen med en massa saker som är fullkomligt orelevanta för barnens mående.
Detta ska handla om barnens välmående men i stället upplever jag det som att det handlar om ett homofobiskt sviket ex som vägrar att släppa taget om sin förra tjej.
Det känns som att det vore lämpligare med en psykolog i stället för att lägga över sina problem på att barnen skulle fara illa ihop med oss. Att göra en anmälan om sina barns ohälsa när det inte är så känns väldigt lågt.
Det vore bra om han tog tag i sina egna problem istället för att simulera att barnen skulle ha det dåligt.
Väldigt lågt beteende i mina ögon. Både faderligt och då även nonchalerande av skattepengar.
Hur som helst är detta min vardag just nu och det ska genomlidas vad jag än anser om det.
Och jag måste säga att jag ser fram emot socialens hembesök väldigt mycket just nu.
Det ska bli spännande att höra om dom dömmer ut vårt hem, att det är ett farligt och ohälsosamt ställe för barn att vistas i.
Vilket anmälaren nu har gjort trots att han aldrig varit över tröskeln i palatset.
Men med rent mjöl i påsen välkomnar vi socialen till vårt hem.

Jag sprang hem hem och det blev en snabb tripp. Formen vässas.
Gräset klipptes och lunchen åts, sen var det dags för att hämta hem vår nya skönhet. Vi är nu en tvåbils familj, hihi.
På väg hem med bilarna körde vi inom ponnytämjaren och hennes lille gosse. Det verkade vara ett lugnt och tryggt litet barn. Han sov nästan hela tiden vi var där.

Jag och tjejerna tog den nya bilen och drog upp till min bror för att visa upp den. När vi kom hem var svärmor på plats och även svärfar kom inom för att se vår nya skönhet, eller ja det var kanske mest för att träffa oss och barnen ;) men vi kikade lite på bilen i alla fall.

Tjejerna hade en fantastisk lekeftermiddag. Och man blir lycklig i hela kroppen när man ser dom två ihop.




Jockarp.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar