Familjedag....

Operation gris...

En tur på berget med ett par tuffa kamphundar fick bli min motion, jag behövde sträcka ut musklerna en aning efter långloppet. Myset trotsade och skulle inte följa med vilket jag inte brydde mej så mycket över. Jag gick i mina egna tankar. När jag nästan var hemma igen hörde jag myset och mormor, dom kom för att möta upp mej.
En förmiddags kopp innehållande kaffe slank ner sen var det dags att bege sej till city.

Familjedag med kommunalfacket väntade oss. Spänningen och förväntan var stor. Vi hade hört om hoppborg. Det gillas ju skarpt. Fröken flickvän var med och arrangerade det hela så henne fick vi inte störa hela tiden, men nästan ;)

En rejäl fin hoppborg stod mitt på gårdsplanen när vi kom dit. Ögonen blev stora på ett par damer från Jockarp. Det killade i benen så skorna åkte av och hoppandet såg sen inga gränser. Dom enda pauserna från borgen var när dom skulle ta en vända på hästarna som stod till förfogande. Mat var en annan paus och en liten tipsrunda, annars var det hoppborgen som gällde.
Det var så roligt att se dom när dom höll i hop i borgen. Det bägge små mot resten av världen typ ;)

Maten var god som det bjöds på och alla åt friskt. Jag och fröken flickvän fick efter omständigheterna äta senare än resten av gänget, det slog oss då när vi satt och åt att vi var helt ensam. Det förvandlades från en familjedag med alla barnen till att vi satt mitt över varandra med en tallrik mat och inga barn som kallade på uppmärksamheten. Dom var självklart i hoppborgen på hejade av fröken flickväns syster och mamma.
Snacka om spontan utantid från barnen, konstigt.

Nu blir det åka av ;)

Kaffe på altanen och tvättning av bilarna följde där efter. Lite nytta får man minsann göra.
På kvällen kom det en ny häst till palatset, inskolningen gick utmärkt och dom gamla damerna verkade trivas fint i varandras sällskap. Dom sprang fort ett par varv men det var tydligen inte så överkul så springandet avtogs omgående.

När jag kom in satt hela familjen och åt. Hur underbar den synen var går inte beskriva. Det är såna där små ögonblick i livet som man bara känner och man känner starkt.
Mat sen bad. En timmes plaskande vilket gav mej lite tid till att röja undan dagens leksaksbus och även ta en tur med lilla dammsugaren. Väldigt avslappnande.

Tjoho...

Jockarp.