måndag 1 september 2014

Storfiskaren...

Lite småotäckt ;)


07,00 satt vi i båten på väg ut för att kolla kräftburarna.
Myset var förväntansfull. Vi pratade om kräftorna och hon sa att deras färg var röd. Jag förklarade så pedagogiskt som möjligt för henne att dom inte blir röda förrän dom blivit kokta. Svårt att förklara en sån sak minsann. Men de skulle väl ge sej tänkte jag.
Vi drog upp den första buren och det var en hel del i. Vi släppte dom lösa i båten så vi skulle kunna få en ordentlig titt på dom små godingarna ;)
Mollie var inte helt tillfreds utan lyfte upp sina gummistövelbeklädda fötter ovanför båtens botten.
Jag tog tag i ett par busar, dom små var snabba och ilskna men de större höll sej lite mer i schack.
Vi drog upp alla burarana och alla kräftor åkte åter i plurret.

En badding...


När vi kom hem hade mormor fixat frukost till alla storfiskarna. Kokt ägg och stekt korv serverades.
Mollie åt klupskt och berättade med inlevelse om hur hennes morgon varit.

Kusinen kom på besök så det blev lite bus innan det var dags för mej att snöra på mej löpardojorna för sista gången i veckan. Jag avslutade veckans tuffa pass med en sväng i mördabacken. Jag hade en ruggit bra tid på milen, med tanke på att den då innehöll mördabacken.
Jag körde med min nya pulsklocka och det var spännande att se förändringen. Vilopulsen startade på 55 slag, mitt i backen bankade det på med 175 slag för att sen stabilisera sej kring 165 resten av turen. Detta ska bli väldigt spännande att hålla kolla på framöver. Vilka finesser va.

Duschen och upphämtning av min bror för vidare färd ner till Krokås. Vi mötte upp mormor och myset som hade befunnit sej på hästtävling medans jag var ute och kollade hjärtslagen på berget.
Fiskerian var siktet inställt på. Villet trevligt ställe må jag säga. Gott, billigt och mycket trevlig personal, allt i ett liksom.
Spätta och mos för mej och myset och efter det bjöds det på kaffe och kärleksmums. Vilken dag.

Lite mys i soffan sen var det dags för nattjänstgöring för min del. Myset inhystes hos mormor, vilket hon sett fram emot.

Så enkelt, trevligt och mysigt....



Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar