Busfrön.....

Jag vet inte vad jag ska säga......

Fröken flickvän hade en tuff morgon, kvällsaktiviteterna kvällen innan gjorde sej påminda. Vinet hade flödat och priset på det skulle på något sätt betalas ;)
Jag hade hand om tre barn som var på ett väldigt retfullt humör.

Lite behov av luft var viktigt för mej så skiftbyte skedde. Hopp i mina dojor och iväg.
Det slutade med en halvmara vilken var tuff i slutet. Sju mil på en vecka bör märkas och det gjorde det alltså.
Trots pressen hade jag en fin tid, men jag hade nog inte pallat mer än max tre mil.
När jag kom hem hade ett par kreativa tjejer varit utan tillsyn en minut. Det räckte minsann. Huset var målat i rosa och när dom fick syn på mej så skrek dom. Vi springer och gömmer oss.
Jag får nog lägga detta busande i Mollies fall på donatorn, för inte kan det väl komma från mej ;)

Vi lämnade palatset bakom oss och drog till stranden. En termos med kaffe och en påse kanelbullar på en bänk. Ja, mycket bättre än så blir nog inte livet när man samtidigt lyssnar på barnskratt från gungande barn.
Självklar ville barnen känna på vattnet och vår tanke var nog lite mer att dom skulle känna med handen, men nepp av med skor och sockar och i plurret.
Jag flinade åt det hela, för hur det än är så älskar jag när dom är mycket längre utanför lådan än jag.
Hem med blöta fötter och i badet med något varmare vatten.
Middagen serverades och ännu en dag var till ända.

Nej det är inte kallt....

Jockarp.