Mumindalen....

En morgonpromenad på ett dimmigt berg kickade igång min dag. Jag har lite känningar i min högerfot, frågan är vad det är och om det går över av sej själv. Smärtan var påtagligt under min promenad.
Jag fnular lite på vad min nästa utmaning ska bli och just nu ligger det väl till på det lilla viset att det väntar ännu ett par maror, En mara är ju ingen mara ;)
Nej faktum är nog att jag inte känner mej riktigt klar med just löpning och maraton, jag vill mer och framförallt vill jag tillbaka till känslan som jag hade när jag gick i mål. Det var verkligen super coolt känslomässigt och helt fantastiskt.
Jag vill uppleva viljan och styrkan i min kropp och jag vill känna publikstödet och höra rop som Go Sweden! och Sweden You can do it Sweden!
Och givetvis vill ja se om jag kan lägga upp loppet på ett bättre sätt, ha mer kraft och med det putsa till tiden.
Men först alltså. Få ordning på foten.

Hela ligan utom myset och jag drog till stan för shopping, vi blev hemma med hundarna.
Mysets kusin kom på besök och efter lite påtryckningar så var hon villig till att följa med oss på bio under eftermiddagen.
Vi åt lite lunch sen bar det iväg mot Scala bion inne i stan. Vi möttes upp av fröken flickvän och fröken bonus.
Lilla mini var i tryggt förvar hos mormor under föreställningen.
Vi köpte biljetter, lite pop corn sen var vi redo för att åka till mumindalen.
Det var en trevlig film, Mollie blev dock lite rädd under reklamen så hon blev sittandes i mitt knä, hon är en känslig tjej minsann.
Jag pussade på min tjej och det kändes nästan som om vi var där för vår skull, att filmen var för oss och att inga barn fanns i rummet. Mycket kärlek alltså ;)
Jag skänkte självklar Tove Jansson en tanke där jag satt, gay som hon var, jag smålog lite för mej själv. Ibland är det så lite som behövs för att man ska känna känslan av att må bra :)

Fröken bonus och jag körde lite ved fram på kvällningen, det var härligt väder om än lite mörkt.
Middag och nattning av dom trötta tjejerna.

Jockarp.