Smältning.....

Mina dagar....

Natten var obekväm, tre gånger fick jag gå in till myset och lägga mej. Sista gången brydde jag mej inte mer, jag gick upp och körde till jobbet.

Möte och avrapportering av tillbud efter helgen. Det var en del och det var en del ganska allvarliga.

Vidare på cykeln och i väg till en annan möteslokal. Dags för projektgruppsmöte. Detta varade i tre timmar och tolv minuter. Tanken är att vi ska bli bättre på möten och framförallt bli bättre på att hålla tiderna. Det gick sådär, det slog på tolv minuter.

Precis när jag skulle hoppa på cykeln för att bege mej till matsalen för att trycka i mej min middag blev jag inkallad till ett annat möte. Det var ett möte innan möte och det var viktigt.

Middagen slank ner i full fart sen var det dags igen. Det sista mötet för dagen blev väldigt märkligt.

Vi hade en fråga som skulle benas ut men det slutade med att människor sa upp sej från sina uppdrag på löpande band. 

Vi har efterfrågat en ärlig, öppen och respektfull grupp och när vi nu verkar vara på väg till just de då tar det alltså en helt ny vändning.

Jag lämnade mötet med tankar som.

- Va fan hände egentligen?

Ja det kommer nog ta ett par dagar att smälta allt som hände. Men i mina egna kläder trivdes jag, jag var öppen i hur jag uppfattade det hela, min högst personliga åsikt hade jag klar för mej och den förmedlade jag.

Jag for till dagis för att hämta mitt lilla mys. Jag pratade med fröken angående Mollies avsaknad av en pappa. Det var längesen jag hörde något om det och nu funderade jag över om det helt upphört frågor angående det.

Fröken berättade att hon inte hört något från barnen om det på länge men att hon faktiskt själv fört frågan på tal på den gångna middags sittningen.

Hon hade frågat om barnen firat någon speciell person föregående dag.

Myset hade berättat att hon hade firat sin morfar och sin morbror. Hon finner sej min lilla tös ;) vilket känns väldigt bra.

Jag tror mej ha en aning om varför barnen inte frågar Mollie längre och den aningen är att jag tror inte att dom andra barnens föräldrar pratar om det längre. Det är liksom inte någon kioskvältare längre :)

Vi pratade lite om föräldramötet och att fröken tyckte att det var bra och även en viktig markering från vårt håll att fröken flickvän var med på föräldramötet, att vi visade att vi är en familj och att det inte är något konstigt med det. Det kändes väldigt bra att hon delade med sej av det.

Svår smält...

Jockarp.