Bokmal...

Det kändes som en kylig vårdag när vi efter frukost gick ut. Solen sken och luften var ljuvligt hög.
Tvättning av bilar blev den första aktiviteten, Det var inte en dag för sent. En köldknäpp hade gjort susen i marken, allt är så slabbigt och äckligt just nu och det syns alltså tydligt på kärrorna.

Vi har fått en skylt med gårdsnamnet på och den ska självklart sättas upp någon dag när lusten faller på. Den är urtjusig. Visst?

Fröken flickvän hade ett långpass i träningslokalen och handling inför julen tog sin lilla tid.
Vi var hemma allena och inne värmen började lill Ernst Vilhelmsson att skapa. Det klipptes och klistrades och hux flux hoppade hon i skorna och drog ut. Planen var glasklar för henne. Hon behövde ett löv för att rita av till sitt julkort. In kommer hon lycklig med ett kastanjelöv och julkorten levererades på löpande band.

Jag tog en löptur på 14 km och veckans antal löpta mil slutade på sex. Det var bra med tanke på att jag inte sprungit längre än 1,5 mil åt gången men jag har jobbat på ofta i stället. Det känns bra när sammanräkningen var gjord.
Duschen och häng i soffan med en bok som jag lånat på bibblan. Myset skulle hjälpa mormor med att rulla köttbullar och fröken flickvän var på nån aktivitet i stan.
Jag orkade helt enkelt inte utan jag kurade ihop mej i soffans tysta hörn.

Myset var sliten efter julbordet dagen innan och kvart över sex gick vi och angrep en saga och sen somnade hon bums.
Jag satte mej åter tillrätta i soffan med min bok. I ett tyst hus är det helt ljuvligt att sitta och läsa. Ro.
Det höll inte i sej så länge, en gång i timmen vaknade myset och klagan över öronsmärtan var hög.
Nässpray tvingades in och mitt i natten fick hon alvedon för att smärtan skulle släppa.
Uppvaket på morgonen var glatt vilket var glädjande.

Svårsläppt bok....

Jockarp.